Michael Thieke Unununium Nachtlieder

Michael Thieke Unununium
Nachtlieder
Mikroton 31

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2013-11-29 13:25

Ser man till skivutgivning tycks den experimentella Berlinscenen ha tappat rejält med fart. Men det är bara att surfa in på sajten Echtzeitmusik för att se att musiken fortfarande lever, och att musiker som Andrea Neumann, Magda Mayas, Robin Hayward i högsta grad är aktiva på Ausland och andra scener. Så även klarinettisten Michael Thieke som bland annat besökte Stockholm i duon International Nothing med Kai Fagaschinski för en tid sedan. Thieke spelar även i The Magic ID och med sitt Unununium släppte han en liten pärla till cd – Where Shall I Fly not to be Sad, My Dear – på bolaget Charhizma 2005.

Många av de små bolag som tidigare verkade i Berlin, eller gav ut skivor med i Berlin verkande musiker, har antingen slutat ge ut skivor eller gått i idé. Tur då att ryska Mikroton finns. De gav ut den fina Echtzeitmusik-boxen sammanställd av Burkhard Beins (201?) och har nyligen gett ut skivor av bland andra Margareth Kammerer. Och nu är det alltså Michael Thiekes tur med Nachtlieder med en inspelning från 2009.

Deltagande musiker som gitarristen Martin Siewert, trumslagarna Steve Heather och Eric Schaefer, basisterna Christian Weber och Derek Shirley och inte minst dragspelaren Luca Venitucci skvallrar om vad det i grunden handlar om: en ofta dronande musik som smyckas med detaljer från pedal steel, bälg, rytmik och annat. Alltså en form av tillståndsskapande musik. Något de även lyckas med i den finstämda men sorgsna poplåten ”Dear Betty Baby”.

Nachtlieder, nattsånger, är ett träffande namn. Än mer när man läser om skivan på Mikrotons hemsida. I en text talas om döende migranter, de hemlösa och tystnaden kring de papperslösa. Alltså långt ifrån den trygghet många förknippar natten med. Men det är inte en nattsvart musik, till viss del sorglig och ibland kaotisk med inslag av frijazz eller rockiga attribut som rytmer och energi, men inte dystopisk eller aggressiv. Den nattliga atmosfären gör sig påmind där saker får ta tid, det finns en ro, men också en oro. I ljudbilden finns likheter med exempelvis Martin Siewerts band Heaven End.

Thieke har en underbar ton i klarinetten men det är sällan han står i centrum. Talar man om instrument som sticker ut är det snarare Martin Siewerts pedal steel eller ackord på gitarren, Luca Venituccis dragspel eller de torra trumklangerna.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry