Michel Doneda / Jonas Kocher_Action Mécanique

Michel Doneda / Jonas Kocher
Action Mécanique
Flexionrecords 1

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2012-03-07 20:21

Efter nystartade Flexionrecords överväldigande andra album med Ruth Barberán och Alfredo Costa Monteiro blev jag mer än nyfiken på hur deras första skiva var. Också den visade det sig med ett sandpapperkonvolut, denna gång milt grått. Etikettens direktör Jonas Kocher spelar dragspel och diverse elektroniskt förstärkta objekt. Michel Doneda spelar sopransax och sopranino.

Ljud, ljud, ljud. Övertoner. Allt komprimerat, trångt om luftrummet och nerpressat till maximum. Genren känns igen. Men duon lägger ändå till en hel del nytt. Alla de små ljuden, de våta tonerna, munkontakten, skrapandet, de uthållna tonerna, de skärande övertonerna. De är som de brukar.

Kocher visar sig vara en hängiven ljudfångare. Han svirrar med små föremål, pumpar ibland på dragspelet. Men han gör det alltid ihop med Doneda. Doneda vore inte Doneda om han inte skulpterade sina långa toner som om de vore frusen is. De klirrar, glittrar, bryts och rinner.

Det är musik som kräver sina lyssnare. Jag antar att en del av publiken ledsnade i Red House i Sofia i Bulgarien den där kvällen den 27 november 2009. Efter en liten stund hörs ekot av nonchalanta röster i samtal omedvetna om musiken. Undrar vad de säger? Ibland låter de upprörda. Men Doneda låter sina gällaste övertoner gifta sig. Nästan som de höga tonerna i de ortodoxa kyrkorna under mässan i samma stad. De flyger högt upp i taket och svirrar som trollsländor. Skimrande.

Doneda har hela paletten i sin sax. Han strör ljusa toner över Kochers fräsande och gnisslande små förstärkta grejer. Den som har tålamodet att lyssna koncentrerat får också vara med om undret då Doneda låter saxofonens luftström svälla och Kocher omsluter dem med bälgen. Det är helt underbart. En frånvänd musik. Då det blivit tyst bland publiken, där de uttråkade antagligen lämnat oss, intar musiken med fräsande, varm auktoritet luftrummet. Så försynt och skör är den att de där avlägsna rösterna störde, naggade i kanten. Som för att fira blåser Doneda åter upp sig. Hans saxofon kan låta som en blandning av attack och meditation. Inandning och raseri. Sönderhackade strömmar av saxtoner sprutar över publiken.

Hur Kocher och Doneda förenas i sin lätt sömniga eller transartade musik är ett under. Här finns några fenomenala passager i en utlevelse utan gester. Så återhållna att de håller på att sprängas. Snart liknar detta furioso en dröm. Inslaget i milt grått sandpapper ligger 42 oförlikneliga minuter med Doneda och Kocher. Gissa om jag kommer att kolla efter nästa album på Flexionrecords.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry