Mountains, Et Ret

Mountains
Sewn
Apestaartje STAARTJE 019
Et Ret
Gasworks
Western Vinyl WEST 041CD

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tis, 2009-11-10 11:29

Enligt grundarna Brendon Anderegg och Koen Holtkamp så utgör Apestaartje en kreativ plattform för deras multimediala konstkollektiv lika mycket som det är ett skivbolag. På hemsidan finner man att kollektivet/bolaget har ett tydligt uttalat ändamål: att sprida musik som långsamt och gradvist låter sig utvecklas och som trots sin svepande prägel kan vara extremt detaljerad till sin natur. Det är inte så diffust som det kanske låter. Hellre än att prata uttjatade genrer så finns här alltså en fokuserad syn på vad man verkligen vill hålla på med.

Anderegg och Holtkamp, båda även soloartister, utgör tillsammans Mountains. Deras recept med akustiska instrument som möter digital manipulering som möter ”konkreta” fältinspelningar har redan tillagats av andra och känns ingalunda unikt i dagsläget. Men den här duon, vars organiska och stämningsfulla ljudlandskap jag delvis skulle vilja likna vid en uppdaterad drone-version av John Fahey, har något av det där lilla extra kvalitetshöjande som krävs för att inte försvinna in i anonymiteten. Arbetar man i de här musikaliska territorierna så kan det ju bokstavligen vara svårt att sticka ut.

Redan de fyra långa spåren på förra årets självbetitlade debut fångade mina öron och när nu Mountains släpper uppföljaren ”Sewn” så upphör knappast min fascination. Något oväntat känns dock inledande ”Sewn One” och ”Sewn Two” rent ut sagt tråkiga, ja nästan som en slags pliktskyldig introduktion till stilen. Det är först i de närmast följande spåren som de riktiga fullträffarna kommer, när vind och vatten virvlar till det i öronen. Vackra ”Simmer” sipprar och blippar och mistsignalerar, i ”Bay” skummas och forsas det bland gitarrsträngarna och i gnistrande ”Below” rinner det vatten under broarna samtidigt som ett helikopterliknande regn smattrar mot presenningen. Och i tretton minuter långa drone-kolossen ”Hundred Acre” når albumet sin kulmen. Pur magi.

Et Ret arbetar inom samma område som Mountains och ”Gasworks” innehåller, precis som ”Sewn”, åtta fokuserade spår som i all enkelhet önskar skapa stillsamma men aldrig stillastående sinnesintryck hos lyssnaren. Et Ret använder sig till största delen av akustisk instrumentering: gitarr, fiol, lite orgel, sparsamt slagverk, lite annat obestämbart som ornament. Det låter inledningsvis simpelt, aningen intetsägande och jämfört med Mountains avsevärt mindre djärvt. Men allteftersom man lyssnar kommer vinnande nyanser fram.

Framför allt cello- och fiolspelet har en väsentlig funktion hos Et Ret – ibland tänker jag på Warren Ellis i Dirty Three, ibland på John Cales viola – och i flera av spåren målas sorgsna, filmiska ökenscener fram (utan att för den skull hamna i klyschor och manierade former). Jag kommer på mig själv med att uppskatta ”Gasworks” extra mycket på låg volym. Ljudtapeten får då den där katalysatorfunktionen som man ibland önskar sig: minnen, bilder, fragment passerar förbi ens inre. Intryck, uttryck, avtryck. Trygghet, värme och vila från allt vad logik heter. Tideräkningen hejdas.

(Publicerad 2006)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry