Mount_Eerie x 2

Mount Eerie
Clear Moon
P.W. Elverum & Sun ELV025
Mount Eerie
Ocean Roar
P.W. Elverum & Sun ELV026

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tors, 2012-09-13 22:19

När jag lyssnade som mest på Phil Elverums tidigare projekt The Microphones var jag oerhört fascinerad av den intensiva kraften i hans musik. Hur hans späda, veka, svajiga röst mötte fantastiskt ambitiösa idévärldar med monumentala ljudkulisser som liksom tog sig ut genom högtalarna och klättrade upp mot himlen. Elverum verkar ständigt vara kreativ och produktiv, med stark integritet; han har eget skivbolag, skriver, målar, fotograferar, gör sina egna omslag, reser, turnerar, spelar in.

Sedan flera år tillbaka har han ett nytt alias, Mount Eerie, som fortsatt släppa musik i diverse former och format. Jag vet inte om det är jag eller möjligen Mount Eerie som tappat fokus men jag har i varje fall slutat följa varje steg som Phil Elverum tar. Men det kanske jag borde ändra på. I år släpper han två album tätt efter varandra. I våras kom Clear Moon och nu i höst har Ocean Roar dykt upp.

Åtminstone Clear Moon kan ses som en ganska logisk fortsättning på det som Elverum gjort med Microphones/Mount Eerie de senaste tio-tolv åren: en oerhört begåvad känsla för stämningar, dramaturgi och koncentration. Låtarna pågår, de existerar, drånar, suggererar, men jag kan inte säga exakt hur de tillkommit. Bitvis handlar det om vacker, sorgsen, fragil popmusik som vågar vara allvarsam och visa på utsatthet.

Ocean Roar är väl att betrakta som en rak syskonskiva till Clear Moon. Här finns flera likheter i uttrycket, dock ett par väsentliga skillnader: delar av musiken låter arkaisk, med drag av klagande folkmusik, delar av musiken är direkt inspirerad av black metal. Här finns även en cover på Popol Vuhs "Engel Der Luft" (från Herzog-filmen Fitzcarraldo). Så det är avgjort hårdare och mörkare, men med samma höga lägstanivå. Mount Eerie gör inte särskilt svårtillgänglig musik egentligen, men den kräver sitt rum och sitt tillfälle för att helt komma till sin rätt.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry