Muennich / Esposito / Jupitter-Larsen, The Wraiths of Flying A

Muennich / Esposito / Jupitter-Larsen
The Wraiths of Flying A
Firework Edition Records FER1102

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: tors, 2013-07-11 21:18

Elektroniska röstfenomen är röstliknande ljud som kan observeras på elektroniska inspelningar. En snabbsökning på nätet genererar en lång tråd av new age-relaterade länkar, men faktum är att även flera ljudkonstnärer har intresserat sig för detta esoteriska område. Däribland Carl Michael von Hausswolff, som är något av en expert på en av pionjärerna, svensken Friedrich Jürgenson.

Sveriges namnkunnigaste ljudkonstnärer, Leif Elggren och ovan nämnda Hausswolff, har samarbetat flitigt med den amerikanska ljudkonstnären och elektroniska röstfenomensforskaren Michael Esposito. Amerikanen finns representerad på flera utgåvor i Firework Edition Records skivkatalog och på CD:n The Wraiths of Flying A samarbetar han med den legendariska rabulisten och oljudsmarodören GX Jupitter-Larsen (The Haters) och en yngre förmåga vid namn Michael Muennich. Upprinnelsen till projektet var en fältstudie som Esposito genomförde vid American Film Studios i Santa Barbara, medan Michael Muennich har bidragit med ytterligare ljud som slutligen har processats och redigerats av Jupitter-Larsen, Esposito och Muennich.

Utförandet med loopar, upprepade klanger och droner placerar The Wraiths of Flying A under kategorin hypnotiska album. Den suggestiva fonden råkar flera instick av röster, buller och brus som påminner om kantiga överlagringar från den klassiska bandmusikens barndom. Öppningsspårets titel, "The Green Room", har hämtats från ett elektroniskt röstfenomen som helt enkelt uttrycker ”this is the green room” på inspelningen. Vinylknaster, som även är ett återkommande element, samsas till merparten med röster och ljudet av mynt i rotation. Efterföljande mellanspel (Interlude) tycks, liksom övriga interludier – spår 4, 6, 8, 10, 12 – vara sammansatt av loopade elektroniska röstfenomen. I flera fall ger de intryck av att relatera till innehållet i de längre styckena, men huruvida relationerna gäller genomgående kan jag inte svara på. Tredje spåret, "Heimsuchung", är ett dronande stycke som fascinerar med sina skönsjungande metallklanger, medan det femte, tillika albumets titelspår, tenderar att flyta på ganska obemärkt.

Skivan är tillägnad stumfilmsskådespelerskan Audrey Munson, som också pryder omslaget. Bookleten innehåller ytterligare tre porträttbilder, där den festligaste är ett gammalt fotografi av en ung kvinna, iförd en överdimensionell klänning i den amerikanska flaggans mönster och ett svärd i sin högra hand. Ett antagande är att bilderna har påträffats vid American Film Studios. Vidare spekulationer kanske saknar betydelse, men de är både märkliga och spöklika, vilket passar det ljudande innehållet. Kanske något av porträtten föreställer Mary Miles Minter, en skådespelerska som fått två spår på albumet uppkallade efter sig, "The Haunting of Mary Miles Minter" del ett respektive del två. Den första delen är albumets livligaste och kortaste komposition, medan den andra innehåller en konversation mellan en kvinna (Minter förmodas?) och en man, tillsammans med röstliknande ljud som för tankarna till vålnader. Insprängd mellan de två delarna och ytterligare två interludier finner vi stycket "Slithering", vars lyssningscentrum utgörs av ett tilldragande, wobblande ljud, varpå knaster och tillfälliga stötar av vitt brus har lagrats. Spökvandringen rundas av med "Stage Left", vars härligt solkiga röstloopar påminner om något av The Haters från det avgrundsmörka åttiotalet. Det nakna mantrat är i sin anspråkslöshet en av mina personliga favoriter på The Wraiths of Flying A. Sammanfattningsvis är jag inte helt övertygad, men lovar att blicka ut över horisonten inom en snar framtid, för det finns något fascinerande här. Helt klart.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry