Munthe: Several+Backside

Christian Munthe
The Backside Suite
Tyyfus 8
Anders Dahl & Christian Munthe
Several Kinds of Ground
Tyyfus 7

Av: Magnus Nygren

Publicerad: mån, 2009-10-05 00:41

På ”The Backside Suite” träder den svenske gitarristen Christian Munthe in på främmandegörandets bana. Titeln är bokstavlig, det är gitarrens baksida Munthe använder som instrument. Samtidigt som gitarren, så som vi vanligtvis upplever den, reduceras till en symbol för det traditionella, utgör den kroppen för det musikaliskt skapade. Med hjälp av dess resonans formas ljud som Munthe tar fram med beröring med fingrar, handflata, tunga, tänder, ben, naglar, läppar – med eller utan saliv. Han rör den också med plektrum, ölflaska, whiskeyglas, penna och bok.

I den mångfald av ljud som presenteras i 15 varierade stycken finns inte en enda vanlig gitarrton. Men hela tiden ligger ljudet av trä i bakgrunden och lurar. Intellektuellt stimulerande låtar blandas med doser av humor. Så länge det inte låter som en vanlig gitarr tycks allt vara tillåtet. Ljuden bildar rytmer, men står också för sig själva, blir abstrakta. Det sågas, skrapas, trummas, smeks, vrids och vänds. Uppfinningsrikedomen är stor och ur idéerna kommer musik jag gärna tar del av.

Man kan naturligtvis se ”The Backside Suite” som Munthes uppgörelse med gitarren och den improvisationsmusik han var del av under 1990-talet – han tog av olika skäl ledigt från musiken år 2000 (läs Munthes debattartikel om improvisationsmusik här i Soundofmusic). Av det enkla skäl att han fortfarande använder samma instrument tycks detta dock bara vara en del av verkligheten. En annan del är att han låter sig smittas av den kreativitet som genomsyrade den nya improvisationsscenen åren runt 2005 – och som han i nämnda artikel beskriver som så avgörande för att han skulle hitta tillbaka till musiken. Ur detta förändrade han sitt spelsätt och sitt sätt att se på improvisation.

Munthe träder dock inte i på den bana som handlar om att reducera i stort sätt alla musikens parametrar. Han bygger upp något som har unika kvaliteter som i sin tvungna form – enbart baksidan används – ändå känns avslappnat och självklart.

Tillsammans med ljudmagikern Anders Dahl låter Munthe gitarren vara gitarr, i alla fall ibland. Mötet mellan de två omgärdas av respekt, nyfikenhet, lyhördhet och ger ömsesidig inspiration. Fragment läggs till fragment samtidigt som mer beständiga idéer också utvecklas. Även om en uv hörs hoa har Anders Dahl i mycket lämnat den hörbart naturorienterade värld han tidigare befann sig i. Nu är det mer vitt brus och kalla elektroniska ljud som träder fram i snabba kast eller som droner, om än känsligheten finns kvar rör han sig till och med med yviga och noisiga gester.

Musiken blir ett slags metafor för markens många skiktningar som visas på genomkärningsbilden på omslaget och också finns i titeln ”Several kinds of Ground”. Olika lager har olika färger, densiteter, höjder och innehåll. Varje låt blir ett eget varande – en egen grund att stå på. Som visserligen förändras, men som i stort saknar yviga toppar och djupa dalar. Förändringarna sker snarare på bredden än på höjden.

Christian Munthe har som sagt vänt på gitarren. Han har inte helt lämnat det korta torra sound han hade på exempelvis ”Muntmunt – solos and duos” på Blue Tower från 1994. Däremot är klangen inte längre lika stram, den har en större rymd än tidigare. Den mest uppenbara förändringen är dock bredden på hans uttryck, tradimpro blandas upp med andra former. Främmandegörandet återkommer till viss del och ibland är det svårt att avgöra vad som kommer från Dahl och vad som kommer från Munthe.

Det gemensamma resultatet är förträffligt. Tillsammans lyckas de sätta fingret på vad god improvisationsmusik handlar om: pågående förändring, infall, spontanitet, olika densiteter, spänning, musikalitet och en tro på det man håller på med. Strålande!

(Publicerad 2008)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry