Music from the Mountain Provinces

Music from the Mountain Provinces
Music from the Mountain Provinces
Numero Group 44006

Av: PM Jönsson

Publicerad: ons, 2014-10-22 23:18

David Blair Stiffler hade spelat in en lång rad skivor för Folkways – i Guyana, Panama, Ecuador, Brasilien, Honduras, Nicaragua och El Salvador - när han 1988 tog sig till norra Filippinerna för att dokumentera olika musiktraditioner i isolerade bergsområden. Trots över 7 000 öar och en befolkning på cirka 95 miljoner människor, mängder med språk och kulturer är Filippinerna dåligt representerat på västerländska etnografiska skivinspelningar. I mitten av 50-talet kom det ut två album på Folkways med musik från södra Filippinerna, Lyrichord gav ut två skivor med gongmusik, jag har en Lp på Playasound med karnevalmusik från Ati-Atihan-festivalen där äldre, lokala ceremonier blandas med spanskt-katolskt-inspirerat firande. Det finns fler skivor - men det är konstigt att intresset varit så pass svalt.

Inspelningarna på Music from the Mountain Provinces är vanlig bymusik, olika instrument presenteras, i bakgrunden hörs barn och andra vardagsljud. Skivan kom aldrig ut under 80-talet, när Stiffler kom hem till USA hade Folkways grundare Moe Asch dött och projektet blev liggande. Vad jag förstår finns det en ganska stor mängd inspelningar av Stiffler som fastnat i ett privat arkiv, han har haft ett galleri i New York som sålt etnografiska föremål.

Numero Group – en amerikansk motsvarighet till Soul Jazz och Honest Jon´s - har rotat långt ner i skivbackar och bortglömda studios och främst ägnat sig åt obskyr soul, men har även släppt skivor av singer/songwriter-karaktär och privatpressad 70-tals-hårdrock och på senare tid även koncentrerat sig på återutgivningar av indierockband som Unwound och Bedhead. Det här är skivbolagets första etnografiska skiva. Jag hoppas och misstänker att det kommer många fler framöver.

Inga spanska eller amerikanska influenser alltså utan traditionella instrument som näsflöjt, bambucittror, fiol och olika slags gongar. Precis som på Indonesien och Sydostasien överhuvúdtaget är gongmusik vanlig på Filippinerna, första spåret låter som en enklare variant av gamelan, på ett annat spår sjunger en grupp män med gong i bakgrunden. Vanligast förekommande är bambucittrorna, fyra spår, ganska avslappnat, harmoniskt, mjukt spel, som pauser på eftermiddagen när det är för varmt för att arbeta. En kort sång, som sjungs av kvinnor, handlar om ris, och under låten på flöjt småskrattas det i bakgrunden, det pyser, kanske är middagen på gång att serveras.

Men jag fastnar allra mest för de två sista spåren. En melodisk, vacker godnattsång, med kvinnlig sång, som känns tidlös, uråldrig, framtida. Den kommer alltid att sjungas, känns det som. Och sen visslas samma melodi. Barnet har somnat. Natten anländer. Jag vet inte varför jag blir så tagen av just detta. Kanske för att det är så enkelt, direkt och privat.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry