Neumann: Pappelallee

Andrea Neumann
Pappelallee 5
Absinth Records 016
(improv)

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2009-09-23 00:09

Andrea Neumann må vara lågmäld både som person och musiker. Sedan femton år tillbaka är hon en central gestalt i den experimentella musiken. Hon har öppnat för forskningsresor inne i ljuden, i instrumentens hålrum. Gränslandet mellan klang och oväsen, ljud och musik, instrument och objekt är hennes domän. Hennes perspektiv är omvänt. Många (ofta manliga) musiker ägnar sig gärna åt att låta musiken växa utåt, öka i styrka, citera, göra sig populär och uppmärksammad. Neumann agerar tvärtom, öppnar för det mindre spektakulära utan att offra åt det teknologiskt minimala. Hon liknar i mycket en ljudkonstnär, som för länge sedan passerat teoretiska hänvisningar till Cages tystnader eller Brian O´Dohertys inflytelserika bok ”Inside the White Cube”. Det betyder att hon står i ett starkt kreativt förhållande till musiken och ljudet som en massa att skulptera, forma, kommunicera med. Och att hon tror på det. Hon är inte mot teoribildning, men däremot är hennes musik en a-teoretisk praktik. Hon stannar inte tvekande mitt i steget för att grubbla över vad som skett och dess kontext. Samtidigt är hon allt annat än oreflekterad inför sin egen och andras musik. Alla som hört henne improvisera ensam eller till exempel i Barcelona Series tillsammans med Axel Dörner och Sven-Åke Johansson förstår vad jag menar. Den omedelbara improvisationen i stunden behärskar hon som få; förmögen att smälta samman sitt Innenklavier med kamraternas tonkroppar. Hon må vara lågmäld, men musiken är mycket fysisk, intensiv, närgången.

Pappelallee 5 är hennes hemadress i Prenzlauer Berg i Berlin, ett av de mest kreativa centra för ny musik senaste dekaderna. I samma hus bor också Axel Dörner, Tony Buck och en rad andra musiker. Det är viktiga omständigheter för albumet. Hon hade satt igång ett arbete i sin lägenhet, som krävde total tystnad, men stördes hela tiden av grannarnas förehavanden. I stället för att ge upp, hyra studio eller ringa hyresvärden inrättade hon sig efter förhållandena. Det blev intressant för henne och således också oss som lyssnare att höra vad som gömmer sig inne i ett buller. Analysera, bena upp, kanske hitta en kärna. Observera hur oväsendet kommer och går, stiger och faller. Så fick alla ljud som trängde in i hennes lägenhet spela med. Hon tog upp allting så kraftigt det gick. Kontrasterade mot den surreala digitala tystnaden. Och satte sig att jobba vid sitt pianoinnanmäte och mixerpulten. Så blandar sig hennes instruments utsökta toner, där hon vet varje millimetermåtts klangkapacitet, med omgivningen. Det stegras, blir abrupt, rör sig framåt som ett litet musikaliskt drama. Inte utan humoristiska poänger. Till exempel hur en andlös ton som kallar på uppmärksamhet får ett svirrande eko i bakgrunden. Är det månne Axel Dörner som sitter och övar långt borta?

Andhämtningen i musiken är som en stor böljande rytm, som håller samman den knappa halvtimme verket tar i anspråk. Detta är mer kroppsligt än aldrig så kraftig hårdblås. Om jag skulle likna den vid något vore det hjärtslag blandade med en kliande känsla som kryper nära inpå huden. I denna blandning av lugn och oro tycker jag mig också känna igen en annan stämma. Nämligen den rytmiskt litet återhållna spelstilen hos trumpetaren Sabine Ercklentz. Det är som ett lätt eko genom stycket. Mycket riktigt. Det är hon som hjälpt Neumann att mixa. Det har naturligtvis blivit ett mästerverk av lyhördhet. Då den sista dova klangen tonat bort hör jag mig själv andas. Det är stort.

Slutligen visar nye ägaren av Absinth Mikael Renkel vilken hög kvalitet utgivningen kommer att hålla också i fortsättningen. Och den konstnärliga gestaltningen med CD:n i ett EP-fodral ligger fortfarande i täten bland alla etiketter. Det är en känsla de flesta saknar. Jag tror det har att göra med sättet att använda bild i kombination med taktila papperskvaliteten, där energin tankas från musiken.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry