Nicholas Bussmann, Werner Dafeldecker: Rydberg

Nicholas Bussmann Werner Dafeldecker
Rydberg
Monotype Records Mono 092

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2015-06-03 11:40

Spelplats Berlin, jag vet inte vad det är, men nog verkar den musikaliska förtätningen och scenen i denna stad ständigt diversifierande. Det hörs som om allt hör samman, men ändå skiljs åt genom olika personliga uttryck, som inte går att ta miste på. Sällan är något rent allmänt i någon aktuell strömfåra. Ändå öppnar Nicholas Bussmann och Werner Dafeldecker med stark, mörk puls som påminner om olika slags dronemusik, tyngd av en samtid som alltför lätt vill spegla sig i sådant aktuellt mörker. Men med detta sagt går musikerna vidare, de nöjer sig inte med att ha skapat en stämning, de benar upp den och rör sig vidare.

Tillsammans åstadkommer de ett eget slags muller, bara för att strax skilja sig åt. En passage där Dafeldecker spelar med stråke på sin bas över den frätande elektroniken hör till skivans höjdpunkter. Liksom en lätt naiv rytmisk figur som klingar cymbal och plötsligt skräller försynt mitt i musikforsen. Så spjälkas musiken upp i olika delar, en rytm som ligger och lurar får plötsligt träda fram och koppla greppet, olika klanger dyker upp, båda två kallar in sina käpphästar, då det riskerar bli för allmänt.

Resultatet är precis som det enkla glasfönster, som avbildas på omslaget. Ett skimrande allmänljus delas upp i små rutor, var och en olika och med helt skilda utsikter, som är fragment av något större. Det är nog staden Berlin som inte kan låta bli att reflekteras inne i musikrummet. En skiva som gör en stor scen ännu större, för den demonstrerar så lätt och självklart stadens musikaliska poesi. Den som ganska enkelt gör musikerna glömska av det som räknas i tiden. Det piggar upp.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry