Nils Davidsen: Noget at glæde sig til

Nils Davidsen
Noget at glæde sig til
ILK Music, ILK217CD

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-03-19 12:09

Då var det dags igen. Härförleden recenserade jag två skivor med oackompanjerad kontrabas. Dessa var väldigt olika och intressanta och här är nu ännu en modig basist som låter oss kika in i hans egen unika värld där musiken och kontrabasen står i centrum. Nils Davidsen är aktiv på den danska jazzscenen och har spelat med många storheter, men här kommer han nu med sin första soloskiva.

Titel är Noget at glæde sig til (något att se fram emot) och det finns en undertitel som lyder "Solo outbursts in various frames part 1". När det kommer till solospel nämner Davidsen ord som frihet, hängivelse, ansvar och medvetenhet. Han strävar efter kompakta och tydliga uttryck och det handlar inte bara om fri improvisation, utan också om vibbar. Det verkar som att han verkligen har funderat kring det här med solospel och improvisation och detta är något som märks på skivan som är väldigt väl balanserad och mycket musikalisk.

Skivans 11 stycken (eller "solo outbursts") spelas antingen pizzicato och arco, men förutom det bjuder Davidsen inte på några tekniska knep. Vilket är väldigt befriande. Har vi inte fått nog av basister som ska stoppa grejer mellan strängarna eller planlöst gnida med sina stråkar? Jo, det har vi och Davidsens klara, down-to-earth-teknik är en oas i cirkusbasens öken. Istället för en uppvisning i färdighet blir det en uppvisning i musikalitet och skönhet. Styckena är stämningsfulla och vackra, även när de blir lite stökiga. Man bjuds på kontraster; Davidsen ställer stämningar, sounds, tekniker och känslor mot varandra. Snabb pizzicato (spår 4) ställs mot långsam (8), meditativt stråkspel (9) ställs mot oroligt (10), raka melodier (2) mot ljudskapande (7). Och så vidare. På detta sätt får man naturligtvis ombyte, men Davidsen lyckas på något vänster leda bort det hela från att bara bli en uppvisning av olika spelsätt. Alla spår låter bra i relation till varandra, men de kan också stå starka för sig själva vilket är ett bevis på att musiken spelar huvudrollen, inte tekniken. Det enda negativa med Noget at glæde sig til är att den låter ganska polerad. Ljudet är stundtals kusligt ECM:igt och det är ett väldigt städat, akademiskt basspel. Emellertid är musiken så bländande vacker att sådana petitesser försvinner ut i periferin.

Skivan har slutligen en liten bonus: tre videor. En "art video" vilket är rörliga bilder i ett skogslandskap med suddiga närbilder på bark och mossa, allt majestätiskt ackompanjerat av Davidsens stråkade bas. Det är väldigt stämningsfullt och vackert. Så kommer då tyvärr bakslaget. De andra två videorna är live och de förstör den fina stämning man är i efter en bra skiva. Davidsen står i en kyrka och show-offar. Det blir rent och skärt effektsökeri: stråkknep och pinnar mellan strängarna. Precis det där som jag tidigare hyllade honom för att han undvek! Vilken besvikelse. Det är så gammalt och tråkigt. Det känns helt fel när han spelar på det sättet. Vem försöker han vara? Varför kan han inte bara vara sig själv som på skivan? Anledningen till att skivan var så fenomenal var att det inte fanns ett spår av detta effektsökeri som tyvärr är så vanligt på solobasskivor. Så skippa live-videorna och undvik besvikelse.

Det sorgliga slutet till trots är Noget at glæde sig til jättebra. Det är en balanserad soloskiva där tekniken aldrig tar överhand. Davidsen tappar aldrig riktning eller fokus och man lyssnar uppmärksamt skivan genom. Den viktigaste poängen är att han är så otroligt musikalisk och undviker allt vad klyschor och gammal skåpmat heter (nästan). Han skapar sin egen musik vilken är otroligt vacker och lättlyssnad. Styckena är, som han själv strävat efter, verkligen kompakta och tydliga. Inga frågetecken. Det är spännande och övertygande. Noget at glæde sig til är en alldeles enastående skiva som visar upp kontrabasen från dess absolut bästa sida. Storslaget. "Part 2" är sannerligen noget at glæde sig til...

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry