Noise of Cologne 2

Div Artister: Noise of Cologne 2
Div Artister: Noise of Cologne 2
Mark e.V. NOC-2

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2013-05-30 19:10

Staden Köln fortsätter att leverera utmärkt elektronisk musik. Det visar denna andra volym i serien Noise of Cologne. Musiken är lika varierad som på den första volymen och glädjande nog har de kvinnliga artisterna fått en större plats.

Av de 16 artister som Frank Dommert (som driver bolaget Sonig och finns i den nära kretsen kring A-Musik) och Hans W Koch vaskat fram känner jag till väldigt få. Antingen har Dommert grävt djupt eller så har jag tappat lite i kunskap om utvecklingen i denna fantastiska musikstad. Vid en rundsurfning på diverse artistsajter framkommer dock att många har skapat musik under lång tid och att många pendlar mellan musikscener och konstgallerier. Det är väl ingen som förändrar världen såsom Stockhausen, Can eller Marcus Schmickler gjorde, men det är hög kvalitet raka vägen genom.

Man gör sig själv en otjänst om man stirrar sig blind på titeln för denna serie. Ordet noise leder lätt till den högljudda och ofta mörka eller aggressiva genren med samma namn. Det leder fel. Noise ska man nog istället tolka som att de använda grundljuden vanligen kommer från icke-musikaliska sammanhang. Det kan vara olika former av brus eller andra mikrotonala elektroniskt framställda ljud, eller fältinspelningar som manipulerats på olika sätt. Att filtrerar begreppet noise på detta sätt rimmar bättre med materialet på skivan.

Som sig bör pekar bidragen ut olika riktningar. Med Harald Sack Ziegler i spetsen leder några in musiken mot aningar av pop och rockmusik. Med sin ”Trans Cologne Tramway” hakar ”gamle” Anthony Moore (från exempelvis Slapp Happy) på med en blandning av spårvagnsinspelningar och en enkel lättsam rytmisk-melodisk krautdoftande slinga. Även elgitarristen Volker Zander hamnar i denna krets.

Joachim Odys omslagstext diskuterar det gamla begreppet ”cut-up time” som uppstod med de nya möjligheter som de elektroniska instrumentens skapade när de dök upp för decennier sedan. Nu kunde man plocka isär tiden och sätta ihop den på nytt, i andra skepnader. Det är naturligtvis sant. Men det är också lätt att gå vilse i motsatsparet konstruktion/dekonstruktion. Bara för att klangerna skapas elektroniskt måste det väl inte handla om dekonstruktion, att man så att säga plockar isär tiden? I filosofisk mening är det naturligtvis intressant att se viss musik som ett sätt att plocka isär en obegriplig värld och skapa något begripligt av delarna. Men att det skulle gälla allt, det tror jag inte.

Vad som gäller i den enskilda fallen för dessa 16 alster vet jag inte eftersom informationen om artisterna och verken är alltför sparsam. Cut-up time-tanken fungerar i och för sig för duon Titanoboa där sampler, effekter och skivspelare är delar av instrumenteringen, jämte theremin och röst, i den pulserande och skarpa ”Ante Sapina”. Men i den ambient svävande låten av Nils Quak? Eller i den blippbloppande ”Schwarm der Mischwesen” av Andreas Wagner som för tankarna till den elektroniska musiken på 50- och 60-talen snarare än nutidens electronica? Nej, jag hör ingen dekonstruktion.

Nåväl, åter till innehållet. För egen del har jag störst behållning av några av solitärerna. Natalie Bewernitz/Marek Goldowski har arbetat en hel del med ljudinstallationer. Möjligen är ”Heterodyne Visuals 1xy2” också en sådan, hur som helst är det intressant att höra hur de brusbaserade klangerna alltmer tar över i ljudbilden. Bettina Wenzel lagrar sin röst i den skavande och uttrycksfulla vokala ”plan_b”. Och Achim Mohné snurrar in sig i en knastrande lock groove i den minimalistiska ”LiveSet@Studio 672, Cologne”. Gruppen med bästa namnet är tveklöst Therapeutische Hörgruppe Köln som med sin ”Nectar of the Gods” smackar, blåser i flaskor med mera. Tror jag i alla fall. Bra är det!

Jag vill också nämna Echo Ho. Född i Peking kom hon senare till Hongkong och vidare till konsthögskolan i Köln. Med ”The song you hear is the see” lyckas hon med bedriften att bygga in spänningsfält i ett stillastående. Looparna skapar en stämning som för tankarna till William Basinski, men Echo Ho för det vidare med fler ingredienser i den trots allt sparsamma omgivningen.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry