Oceans of Silver & Blood x2

Oceans of Silver & Blood
Oceans of Silver & Blood
Nosordo 010
Oceans of Silver & Blood
Live at Cafe Oto
Confront ccs10

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2009-11-19 16:01

Två skivor med svensk-brittiska drone-duon Oceans of Silver & Blood. En duo som fint visar hur musiker med helt olika bakgrunder kan mötas i projekt inom det diffusa begreppet ”ny musik”. Å ena sidan Mark Wastell med sin 31 tums tam-tam som länge funnits på den brittiska improscenen som framförallt cellist, å andra sidan Joachim Nordwall på Roland S1000 Modular Synth som har ursprung i den västsvenska punk/noise-scenen. I Oceans of Silver & Blood möts de på lika villkor och skapar en gemensam och mycket spännande musik.

Båda skivorna befinner sig i de utdragna dronernas värld. Med klubbor får Mark Wastell fram underbart ringande toner ur instrumentet som är att likna vid en stor gonggong. Olika klubbor, olika hårdhet i anslagen och var han placerar slagen ger stor variation i klangen. Vad som kommer från tam-tam och vad som kommer från Joachim Nordwalls synth är många gånger svårt att härleda, droner intervenerar och uppträder ibland som förklädda i dunkel.

Musiken är tät. Och mörk. Däremot skulle jag inte kalla den tung. Den skiftar också. På inspelningen på Nosordoskivan – gjord på Goldsmith College i London i december 2007 och utgiven i slutet av förra året – är framtoningen betydligt finkornigare än den på Confront (från september 2008 på Cafe Oto i London). En mörk ambience. Music for Graveyards kanske man skulle kunna kalla det med Brian Eno-vokabulär. Jag märker att jag kan lyssna på musiken på flera sätt. Jag kan gå in i den, uppslukas. Jag kan också ha den som ett vemodigt soundtrack till en vemodig dag. Gå och skrota hemma, plocka undan, eller diska med musiken som en stämningsfond. Bland det dova glimmar det då och då till, som en silveryta som i rätt sken blir slät och vacker.

Ljuden på den nysläppta Cafe Oto-inspelningen är grövre. Också mer föränderliga. Metallen i tam-tamen är framträdande och Nordwalls synthljud stundtals hårda och elaka. Blodsmaken är tydligare under detta styckes 48 minuter än vad den är på Nosordo-inspelningen.

Det är intressant att höra båda skivorna i följd. Man inser då hur Wastell och Nordwall, trots det begränsade musikaliska område de befinner sig inom, har förmågan och känslan att variera sig och skapa ganska skilda stämningslägen.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry