Okkyung Lee / C. Spencer Yeh / Lasse Marhaug

Okkyung Lee / C. Spencer Yeh / Lasse Marhaug
Wake Up Awesome
Software, SFT021

Av: Sven Rånlund

Publicerad: ons, 2013-12-18 01:03

Årets album i årets elfte timme? Det är inte sannolikt, men sannolikt är inte heller Wake Up Awesome representativ för dina vanliga improviserade studioalbum.

Cellisten Okkyung Lee, Lasse Marhaug, C. Spencer Yeh. Ett virtuost dreamteam, när man tänker efter. Vi talar här om seriöst experimentell musik med tre seriöst experimentella musiker. Till allvaret ska dock läggas absurditet och en bra dos knäpphet, ja faktiskt rentav skojfriskhet. Det är inte lätt att peka på var exakt det ena slutar och det andra börjar, men det är nästan ofrånkomligt att man mitt i allt det förryckta och stormande blommar ut i ett – leende.

Wake Up Awesome ingår i skivbolaget Softwares SSTUDIOS-serie, som på något dunkelt sätt inbjuder äventyrliga elektroniska musiker att arbeta ihop. Men till skillnad från det vanliga studioalbumet, där musiker möts och spelar live medan mikrofonerna registrerar luften i rummet, verkar det här snarare ha varit fråga om ett lapptäcke som med bitar lagts till i förväg, i efterhand eller mitt i ögonblicket. Ändå är det nerven som går fram, öppenheten i spelet, framför allt frammanad av Okkyung Lees spännvidd på sitt instrument.

Lika mycket som trion jonglerar med tekniker betar de av genrer. För att vara improviserad musik är blandningen rent chockerande: det är som om vad som helst musikaliskt kan hända i vilken sekund som helst. Marhaug och Spencer Yeh – även ett vant öra har ibland svårt att höra vem som gör vad – kastar tvärt in en komisk sampling eller ett bisarrt ljud, som besvaras av Lees cello, som får ett gurglande finger tillbaka eller en sprallig klackspark eller ett rivjärn av noise. Och så vidare, och vidare. Det är som att höra väldigt mycket musik samtidigt, flera skivor på varandra – och ändå sitter det helt ihop.

Att trion inte dragit sig för att gå över gränsen – komik, herregud! – märks även i låttitlarna. ”The Mermaids of Extended Technique”, ”Ophelia Gimme Shelter”, Serious Cat’s Milk”, ”Mission: Possible” och ”Mission: Lazy”; inte precis titlar som bugar mot improvmusikens musa.

Men det som gör Wake Up Awesome till ett verkligt awesome album är inte bara att musikerna utför mirakel på sina utrustningar och instrument. Det är spänningen de bygger upp. Okkyung Lee, som tidigare jobbat med Marhaug på hennes platta Ghil (Editions Mego, 2013), medverkar med några korta solostycken där det lättsinniga och komiska tvärt byts mot långsamhet, rentav sorg. Hennes solopartier är mer än stilla oaser på skivan, de adderar på en annan nivå till en dramatik som inte förminskas efter flera lyssningar. Till 1 och 2 adderas ett 3:e som förskjuter ordningen och meningen men också rumsterar med upplevelsen. Det känns nytt igen.

Idérikedomen som här bubblar och fräter och fnissar och skiner känns som en väldigt efterlängtad injektion för improvisationsmusiken. I mina öron låter det som en hållning, ett ansvarstagande för en fylligare, roligare musik. Årets album, så får det bli.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry