Ola Paulsson: Return, sere Skoarkki

Ola Paulsson
Return, serene Skoarkki
Konvoj KOR 004

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2014-11-05 18:08

Ola Paulssons saxofonspel är som eftertänksamhet. Ensam med sina instrument bygger han komposition efter komposition. Var och en har en egen parameter. Ett strypt ljud. Liggande toner. En viss klang. Det kändes då alldeles okonstlat, när han snabbt verkar glömma bort sig att vi lyssnar. Det som verkade bli en uppvisning av solosax glider snart över till något annat. Jag ville kalla det kontemplation eller kanske ett sätt att föra lyssnarens uppmärksamhet bort från just instrumentet, att alltså beundra en viss klang, förföras av vissa fraser och komplicerade rörelser. Allt detta ligger i virtuositetens natur. Men den verkliga virtuositeten ligger i att spela som om instrumentet inte fanns, eller rättare sagt bara var ett sätt att göra musik.

Så spelar Ola Paulsson. Alla de ljud, alla de konstfulla, klangmättade möjligheter han använder sig av är förvisso saxofonspecifika, men han tar dem in i sig själv för att låta dem klinga som musik helt enkelt. Glömsk av att han spelar saxofon försjunker jag i varje rörelse, form och färgklang. Kanske tänker jag på en komplicerad skulptur, möjligen en teckning rik på tecken, som bara tänker på sig själva. Men mest hör jag ljudrum där Paulsson går ut och in. För hans kompositioner är mycket fysiska, de är rumsliga som om de vore tecken efter en dansare som har undersökt ett rum med sin kropp. Var går gränserna, hur breder de ut sig. Låt oss säga att Ola Paulsson i djupaste koncentration glömmer bort sina instrument och gör musik som fullständigt lyser av en ny sorts skönhet.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry