OM: God is Good

OM
God is Good
Drag City DC404 (Border)

Av: PM Jönsson

Publicerad: sön, 2009-09-27 13:08

Den första skivan med OM har ett passande namn: ”Variations on a Theme”. Det skulle kunna vara en programförklaring. Lyssna på valfri OM-skiva – även aktuella ”God is Good”, med Emil Amos (Grail, Holy Sons) som ny trummis - och det låter ungefär likadant. Ett och samma tema som återanvänds, med små skiftningar, grunden, kärnan, är densamma. Musik med rötter i Black Sabbath och annan tidig metal, som kravlat igenom 90-talets stonerrockscen (basisten/sångaren Al Cisneros och originaltrummisen Chris Hakius var tidigare medlemmar i Sleep, som klumpades ihop med stonerbanden), och som idag bekvämt har benen i såväl dronemetal som psykedelisk, mystisk samtidsrock.

Ett riff kan upprepas i en kvart. Al Cisneros sjunger som en zombievariant av James Hetfield. Låtarna kan sjunka långt ner i ett gyttjigt sound, men Cisneros basspel är lika ofta meditativt, vilande, och lyfter upp låtarna, som svävar in i någon slags mytisk dimma, texterna vimlar av referenser till tibetansk buddhism och österländskt tänkande.

När jag såg OM live förra året förstod jag inte riktigt grejen. Långt ifrån lika fascinerande och mångbottnat som Sunn O))) och ljudmässigt blekare än Earth. Men efter bekantskap med bandets hela produktion och halvdussinet lyssningar av ”God is Good” fastnar musiken, den klamrar sig fast, och får mig att tänka på såväl sufiritualer som grekiska tragedier. Titlarna kanske ger en vink: ”Thebes”, ”Meditation is the Practice of Death”, och ”Cremation Ghat 1-2”.

Förutom Al Cisneros bas och Emil Amos trummor finns det även inslag av tamboura, pinao, sitar, och flöjt. ”Cremation Ghat 1” har handklapp, och är ovanligt rytmisk, kanske är det Amos erfarenheter från Grails som spökar här, inte helt olikt Grails drömmar om Orienten. Trummorna är mer varierade än tidigare, men utan att galoppera iväg…OM stressar aldrig. Cisneros sång har möjligen en meditativ effekt, men blir enahanda i längden, som på den 19 minuter långa ”Thebes”, då är de instrumentala partierna bättre, särskilt när de österländska inslagen tar större plats, vidgar soundet, kalla det exotism, jag gillar det.

Möjligen är ”Cremation Ghat 1” en port in i någonting nytt. Om inte kan man lyssna på Grails senaste 3-4 skivor eller leta upp sufimusik eller fältinspelningar med tibetanska munkar. ”God is Good” är en ganska bra skiva - trivsamt att vara i den minimalistiska slowmotiondimman - men det är ingen musik som sätter några starka spår.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry