Parker, Evan / Barry Guy / Paul Lytton Live at Maya

Parker, Evan / Barry Guy / Paul Lytton
Live at Maya Recordings Festival
No Business NBLP60/61

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2013-07-09 11:49

Det finns några musiker jag inte kan ledsna på. Den brittiske saxofonisten Evan Parker tillhör definitivt denna skara. Jag har hört honom om och om igen. I olika sammanhang och med olika grupper under sin långa karriär. Varje gång jag lyssnar föder det något nytt, även om jag numera sällan blir överraskad (det händer dock). Exakt vad det är som berör så mycket är svårt att säga, men ibland tror jag att det är hans själva språkdräkt. Hur han spottar ut tonerna i kantiga formationer, hur han snurrar runt dem i ett nästintill eviga kretslopp med hjälp av cirkulär andning, men också hur han kan smeka. Allt detta träffar precis rätt punkt.

Basisten Barry Guy och trumslagaren Paul Lovens är jämbördiga musiker. Med Parker har de funnits som trio sedan åren kring 1980, före dess fanns den klassiska impro-duon Parker/Lytton och i andra sammanhang fanns Barry Guy, deras vägar möttes tidigt. Deras samspel är fenomenalt, de utmanar varandra, de lägger grunder som öppnar upp för all världens möjligheter.

Som van lyssnare av improviserad musik är det lätt att glömma hur provokativt denna musik fortfarande är. Och hur fri den är, i bemärkelsen fri från fast rytmik, given harmonik och återkommande melodier. Att den sedan skapat sina egna klichéer och sammanhang är en annan sak. En sak som ofta glöms bort är hur den improviserade musiken dessutom har frigjort sig från givna starter och slut. Den kan ta slut närhelst musikerna vill, utan (eller efter) att uppnå (ha uppnått) kompositorisk jämvikt. Detta element är inte oviktigt, det ger musiken en form som ställer sig utanför det västerländska tänkandet där allt ska ha en rationell mening. I sin nakna skepnad blir den därmed också politisk då den ställer sig bortom det mätbara. En förvirrande svulst i det nyliberala landskapet. Nån djävla ordning får det väl ändå vara!

Just denna oordning är inspelad i den schweiziska staden Winterthur i september 2011. Under tre dagar firades skivbolaget Maya Recordings (drivet av Maya Homburger och Barry Guy) som portionerat ut nyinspelad barockmusik och improvisationsmusik i lika stora delar under 20 år. Parker (på både sopran- och tenorsaxofon), Guy och Lytton är i högform. Fyra låtar (mellan åtta och 22 minuter), en på varje sida av den mycket fina dubbelvinylen. De sporrar varandra, befinner sig i täta musikaliska tillstånd och får utrymme för egna soloprestationer. Precis som det ska vara.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry