Peter Orins: Empty Orchestras

Peter Orins
Empty Orchestras
Circum-disc, LX 006

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-04-02 20:33

Elektroakustisk musik är en genre som är väldigt i ropet. Det formligen svämmar över av mer eller mindre fascinerande verk där man ifrågasätter instrumentens funktioner, roller och möjligheter/begränsningar. Den franske trumslagaren Peter Orins, som till vardags kan höras i den fransk/japanska kvartetten Kaze, hakar på denna trend med sin första soloskiva Empty Orchestras, ett verk där det elektroniska och det akustiska ingår ett lyckligt äktenskap. Orins har uppfunnit något slags elektronisk mojäng som på något sätt interagerar med och påverkar de akustiska trummorna. Trummorna blir "ackompanjerade". Som vanligt när det gäller "electronic devices" är det svårt att få en inblick i vad det faktiskt är och hur det funkar. Men skit samma, för man kan bara lyssna också. Orins skapar i vilket fall som helst superb musik vars enda nackdel är att den tar slut för fort.

Jag har som sagt ingen aning om hur det går till när Orins spelar, men enkelt uttryckt skapas musik som växlar mellan trumbeats och soundscapes samt mellan akustiska och elektroniska ljud. Beatsen är blytunga men blir ofta lite halta och otajta vilket är väldigt häftigt. Det är hela tiden lite skevt och det svajar och kränger och får det att rycka i kroppen. Det svänger! På beatsen ligger sedan flera lager av slagverk, både processade och rena, och ovanpå det finns slutligen elektronik vilket bidrar med ytterligare en dimension. De mer elektroniskt doftande partierna är lösa i formerna, soundsen är ofta dova och luddiga. Men mitt i den elektroniska dimman lägger Orins in glasklara trummor; en baskagge bultar till i botten, cymbaler sjunger, små bjällror klämtar. Alla sounds är väl avvägda och placerade gentemot varandra. Genomgående skapar Orins just sådana kontraster; mellan trä/metall och elektroniska ljud, mellan höga och låga frekvenser och mellan tydlig puls och fria partier. Det blir dynamiskt, ombytligt och kul att lyssna på. Han trumspelet dessutom väldigt bra: väl avvägt, smakfullt och svängigt. Den rent studiotekniska biten är även den imponerande; prcoessing, klippning, mixning, etc. är otroligt välgjorda. Empty Orchestras bjuder på elektroakustisk musik som faller mig på läppen. Det är oklanderligt genomförd musik som lyckas med konststycket att hitta den perfekta balansen mellan det akustiska och det elektroniska. Det bästa av två världar. Mitt i prick, hur bra som helst.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry