Peter Söderberg / Erik Peters: On the Carpet of Leaves Illuminated by the Moon

Peter Söderberg / Erik Peters
On the Carpet of Leaves Illuminated by the Moon
Alice Musik ALCD028

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: ons, 2014-05-14 21:48

Den här skivan är intressant av flera olika anledningar. För när Peter Söderberg och Erik Peters tar sig an de fyra amerikanska kompositörerna Alvin Lucier, James Tenney, John Cage och Steve Reich genom att tolka dem med luta/oud/gitarr och elektronik öppnar sig flera ingångar till musiken. Dels är det ett välavvägt smörgåsbord; något av en ”beginners guide” till hur dessa namnkunniga kompositörer tänker, komponerar och låter.

Jag hör också Söderbergs och Peters respektfulla kärlek till just det här musikaliska uttrycket – allt är utfört med precision och omsorg om detaljerna. Och det kanske är ett måste för att förvalta musik som i så stor utsträckning är systematisk och utgår från genomarbetade teorier och matematiska formler. Ska man utföra ett Cage-verk som är tänkt att vara exakt trettio minuter då går det inte att slarva och dra över ett par-tre minuter och tro att man ska komma undan med det. Nej, förlåt, jag skojar bara.

Skivans fyra spår brer ut sig över en dryg timme. Titelspåret av Alvin Lucier lämpar sig utmärkt för tålmodig närlyssning. Oud och sinusvåg möts i sköna, delikata svängningar och det repetitiva lugnet gör att man andas lite långsammare. Här kan man snacka om att det händer saker i mellanrummen. James Tenney-stycket Chromatic Canon är en Reich-isk kanon som snabbt fångar in mig i sin intrikata väv. Luta och liveelektronik spinner väven tillsammans. Det låter hallucinatoriskt, lite olycksbådande, som vore det filmmusik till en skräckfilm från sjuttiotalet.

Cage-stycket One/Seven är absolut den del på skivan som bråkar och stökar mest. I princip är det en enda ton som framförs under en halvtimme – men med olika ljud och med olika intervaller och med olika mycket kraft. Fascinerande lyssning! Steve Reichs Violin Phase avslutar i en version för luta och liveelektronik. En enkel figur som skiftar karaktär och skapar ett enträget sväng genom nyckfulla fasförskjutningar.

Även om jag inte är helt novis på området kan jag känna mig aningen rostig vad gäller Luciers, Tenneys, Cages och Reichs idéer och teorier. Kanske är jag helt enkelt mer musiklyssnare än musikhistoriker. Men det känns inte som att det har så stor betydelse. Eller, rättare sagt, teorierna har såklart betydelse eftersom kompositionerna i dessa fyra fall ger väldefinierade ramar till tolkningarna. Man lyssnar på musiken men man lyssnar också på metoden – och det blir ett ständigt pågående växelspel däremellan som i bästa fall berikar och i värsta fall gör det… teoretiskt.

Men här känner jag verkligen att det berikar; det är en lyckad, inbjudande skiva med en skarp och väldigt närvarande ljudbild. Dessutom: det är inte ofta man kan hålla försvarstal till cd-formatet men jag måste säga att det här är musik som verkligen gör sig bra i detta format.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry