Pioneers – The Beginning of Danish Electronic Music

Blandade Artister: Pioneers – The Beginning of Danish Electronic Music
Pioneers – The Beginning of Danish Electronic Music
Ljud 006

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-09-29 10:07

Vad kan vara lägligare än en upplysande tillbakablick när den nya danska elektroniska musiken är på frammarsch? Ja, inte vet jag, men att det danska bolaget Ljud nu släpper en dubbel-cd med tidig dansk elektronisk musik är både rätt i tiden och oerhört spännande. Danmark tillhörde ju faktiskt inte de stora elektroniska länderna under 1960- och 1970-talen, förutom Else Marie Pade är det väl få kompositörer som gjort sig något egentligt namn inom genren. Jag hade i alla fall inte hört talas om Jørgen Plaetner, Fuzzy, Bent Lorentzen, Gunner Møller Pedersen, Svend Nielsen och Svend Christiansen innan jag fick detta utmärkta album. Att man nu kan lära känna dessa musikaliskt är det bara att tacka för.

Till skillnad från många andra länder fanns det inget intresse, i alla fall inte hos dem som kunde bekosta det, för att bygga en fullödig studio för elektronisk musik i Danmark under 60-talet. Enligt skivans mycket informativa texthäfte dröjde det faktiskt fram till 1987 tills DIEM, Dansk Institut for Elektronisk Musik, byggde en fullt utrustad studio i Århus. I mindre skala byggde dock Jørgen Plaetner en studio i Holstebro 1967 och Universitetet i Århus etablerade samtidigt en studio, dock användes den enbart i undervisningssammanhang.

Självklart är det bättre med en studio än att stå utan. Men samtidigt skapar frånvaron av en sammanbindande geografisk punkt, också en frihet i skapandet. I Danmark märks det mycket tydligt att det fåtal som höll på med elektronisk musik fick använda vad de hade, och att de gjorde det ganska oberoende av varandra. En del tittade mot Sverige, andra mot USA, ytterligare andra mot Paris eller Köln. Men någonstans hade reläet slagit till och intresset tänts, trots att det var ett ganska besvärligt sätt att göra musik på.

Idéerna sprudlade dock och resultatet blev både roligt och lyckat. Fuzzy använde trumpinnar på en madrass när han spelade in ”Blau” 1974, Jørgen Plaetner hängde upp bandstumpar med klädnypor i sin lilla studio i slutet av 60-talet och Gunner Møller Pedersen satte en mikrofon på en flyttbar metallarm för att variera ljudbilden och få fram olika resonanser. Vid sidan av diverse ljudgeneratorer och fåtalet andra elektroniska ljudkällor låg instrument och konkreta ljud till grund för kompositioner som klipptes ihop och isär och loopades. Uppfinningrikedomen var stor och på sina håll fanns likheter med de primitiva tillvägagångssätt som musikerna i San Francisco Tape Music Center tvingades ta till. Det man inte har – det får man skapa.

Med sin debut i slutet av 50-talet var Else Marie Pade Danmarks första elektronmusikkompositör. På ”Pioneers” har hon med två verk, ”Etude 1” (1962) och ”Afsnit I, II og III for soloviolin og tre højtalergrupper” (1961). Den första är oerhört tidstypisk, strikt elektroniska ljud som förändras över tid. En form av ljudlig palett där det naturligtvis finns en tanke för hur ljuden organiseras, men där den kvarvarande känslan ändå blir att syftet med det hela är en form av ”trial and error”. Detta avspeglas ju också i titeln. Mer spännande är då ”Afsnit...”. Violinen möts av slagverk uppspelade och elektroniskt filtrerade. Den suggestiva stämningen går från lugn och långsam till intensiv och yvig. Slagverkens slow motion-karaktär ger ”bakgrundsludd”, det blir stundtals en oformlig massa utan att för den skull bilda vägg och ta över. Bra!

Även Jørgen Plaetner var tidigt ute, och likt Pade var han en utbildad kompositör. Om jag förstår det hela rätt byggde han en egen primitiv studio redan innan studion i Holstebro 1967. De tre stycken som är med på ”Pioneers” visar stor bredd. Även om han själv ser den elva minuter långa ”Continuo” (1960) som ett studieobjekt för att lära sig studions hemligheter, präglas det inte av etyd-känsla. De elektroniska klangerna är i ständig, om än stillsam, rörelse. Rena korta ljud blandas med en utdragen drone i bakgrunden. Det finns faktiskt en fin lyster i stycket om än det drar åt det mystiska. Musiken är levande och spännande. Rörelse återkommer på ”Beta” (1962-63) där en fast rytm pumpas fram och får nästan rockkaraktär (att den skulle ha något med rock att göra tillbakavisar dock Plaetner). Den pumpande takten tillsammans med noiseljud och feedback gör att ”Beta” känns väldigt nutida. Stycket skulle kunna vara framfört av en noisemusiker av idag!

Överhuvudtaget finns det attityd hos Plaetner. Han tyckte att det var för trist med elektroniska konserter där publiken enbart hade bandspelare och högtalare att fästa blicken vid. Så han drog in jazzmusiker och poeter. ”Stykke 8” (1963) är en blandning av Plaetners elektronik och Jørgen Gustava Brandts läsning av en text om Amagers Klondyke. Resultatet blir rent surrealistiskt.

Fuzzy sticker ut. Redan 1963 frångår han systemtänkandet med den korta ”Ave” som var tänkt som musik till en pjäs av Holberg. Med uteslutande konkreta ljud (alltså inte rena elektroniska utan inspelade) skapar han god dramatik. I ”Ave” använder han framförallt kvinnliga röster han klipper ihop och loopar. Titeln till den långa ”Blau” från 1974 härstammar från tillståndet mellan dröm och verklighet efter en lyckad kväll i Dionysos sällskap. Här finns en verklig rockestetik, melodin till The Doors ”Light my Fire” används, krautpsydelia dyker upp och vi får träda in i en myllrande ljudpark – släpp ljuden loss, det är vår! Underbart frisläppt.

Att publiken upprördes rejält när Bent Lorentzen uruppförde ”På Opdagelsefærd i Pianots Indre og Ydre Verden” 1968 ger perspektiv. Idag är det svårt att se vad det är som upprör. Kanske bara det faktum att pianot, detta attribut för den klassiska musiken, skärskådas på ett allt annat än traditionellt vis. Hela pianot blir spelfält och klanger förvrängs till oigenkänlighet. Det finns ett mikrokosmos där inne i pianot, abstrakta platser som får rymd med hjälp av reverb. Lorentzen får ut fantastiska ljud ur detta instrument, väl sammansatta till en helhet. I texthäftet framgår att han föredrog konkreta ljud, 1967 komponerade han dock den seriella ”Interferences” med enbart elektroniska ljud. Det är väl inte helt lyckat, jag har svårt att överhuvudtaget hitta in i stycket.

Svend Nielsens ”Waldeinsamkeit” (1970) är däremot väldigt lyckad. Ett episkt stycke där han loopar Wagner, Schumann och utdrag från ett eget stycke. Långsamt snirklar det sig fram i ett nästan romantiskt skimmer. Gunner Møller Pedersens ”Organism” (1969) är det mest minimalistiska verket på ”Pioneers”. Skiftande orgelljud uppförs i en mängd högtalare, över detta en metallarm med en fastsatt mikrofon som rör sig sakta genom rummet. Olika resonanser i rummet ger ljuden föränderliga klanger, det formar sig till en lång puls som närmar sig det ambienta. Oerhört vitalt.

Avslutningsvis några ord om Svend Christiansen som i ”Pyramider” (1978) skapat det första helt digitala stycket i Danmark. Första delen har faktiskt en elektronisk kraut-känsla över sig. Mystiskt, psykedeliskt med många färger. Verket skapades på den digitala synten EGG i Århus som utvecklats under åren 1973-1977.

Det danska bolaget Ljud har gjort ett fantastiskt arbete när de satt ihop ”Pioneers – The Beginning of Danish Electronic Music”. Musiken visar upp sju originella ljudskapare och kompositörer som kämpade i motvind, förhoppningsvis kan nutiden ge dem lite cred för det de faktiskt gjorde, det var inte mycket av den varan när det begav sig. Förutom att samla ihop musiken har Ljud satt ihop ett mycket fint omslag med bilder och kompetenta texter. Förutom texter om kompositörerna, finns essäer om de ljudliga futuristerna i motsatsställning till den andra Wienskolan, om hur elektronikmusiken växte fram i Paris, Köln och Milano. Dessutom en extensiv och beskrivande text om metoder och tidstypisk elektronisk utrustning. Omslaget skapar verkligen mervärde.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry