The Pitch: Xenon & Argon

The Pitch
Xenon & Argon
Gaffer Records, GR053

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2015-02-24 22:05

Det finns en otrolig skönhet i akustiska instrument. Mycket av dagens improviserade musik innehåller mer eller mindre elektroniksa element och därför är det extra kul att kvartetten The Pitch nu släpper en helakustisk skiva. Instrumentationen skvallrar om en luftig musik: klarinett (Michael Thieke), tramporgel (Boris Baltschun), vibrafon (Morten Olsen) och kontrabas (Koen Nutters).

Promoinformationen uppger att The Pitch varken arbetar med improvisaion eller komposition utan istället bygger sin musik på uppsättningar av tonhöjder, dimensioner, tidsdurationer och lager. Alltså, man arbetar med textur, att skapa tillstånd där ljud placeras ovanpå varandra i flera dimensioner inom vissa tidsramar. Resultatet är en långsam, meditiativ musik med lite variation och små rörelser.

Musiken flyter mjukt fram, avstick och sidospår är nästintill obefintliga. Suggestivt är bara förnamnet. The Pitch navigerar skutan med fast hand och vattnen de färdas på visar knappt en krusning på ytan. Det låter ganska harmoniskt, med samklang såväl ljudsligt som harmoniskt. Men det är inte tal om att stryka medhårs och att kallad et för drone är att förenkla. Snarare är det en envis bearbetning av ljud och deras natur, det är som att knåda en deg länge och väl för att få bort alla luftbubblor och ojämnheter.

Baltschuns orgel är väldigt karaktäristisk och faktiskt tongivande för hela ljudbilden. Den bidrar med en luftighet som samtidigt är tung, som en fuktig sommarkväll. Koens bas låter inte alls som bas vilket är mycket befriande och Olsens vibrafon spelas med stor ömhet och ligger som ett dis över landskapet. Till detta kommer Thiekes relativt tydliga klarinett som är den solvarma jorden under fötterna.

Trots att det låter som att Xenon & Argon ska vara en lättlyssnad skiva krävs det fokus. Man måste separera alla lager, kika in mellan dem, ta ett steg tillbaka, se helheten och begrunda musiken. Man måste ha tålamod. Lyssna fokuserat och låt tankarna vandra. Fantasieggande är ett bra ord. Man tillåts som lyssnare att skapa sin egen värld i musiken. Det är alldeles underbart.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry