Portico Quartet - Isla

Portico Quartet
Isla
Real World RW174 (Playground)

Av: PM Jönsson

Publicerad: tors, 2010-04-08 21:25

Brittiska Portico Quartet är inte särskilt glada i att placeras i den vanliga jazzfållan. Det verkar nästan som de är rädda för ordet, begreppet, jazz. Kanske inte så konstigt, ett ungt band, med musiker som växt upp med pop och rock och en genrebefriad inställning till musikskapande. Och på sitt andra album har de dels anlitat en producent, John Leckie, som mest är känd som ljudarkitekt till brittiska indierock/pop (Stoneroses, Radiohead, The Fall, Spiritualized, Verve osv.) och kontrakterats av Real World som sällan jobbar med jazz. För visst är det jazz, jag hör paralleller med ECM-produktioner, ibland närmar de sig ett Esbjörn Svensson Trio-liknande språk, och Jack Wylie (sopran- och altsaxofon) låter som en skolad jazzsaxofonist. Han är bra på att stiga in i östeuropeiska landskap, vid något tillfälle kommer jag att tänka på Chris Speeds band Pachora som förenar Downtownjazz med klezmer.

Det som framförallt skiljer ut Portico Quartet från alla andra band är ett instrument, hang, eller hangtrumma, som är centralt i bandets sound. Hang skapades i Schweiz för 10 år sedan, ett slags mellanting av marimba och oljefat. De flesta spelar hang med händerna, men Portico Quartets slagverkare Nick Mulvey använder även trumpinnar. Jag gillar att Mulvey inte ger sig ut på soloäventyr, briljerar, utan att hangklangerna integreras med de andra instrumenten, i såväl pianofärgat komp som minimalistiska rytmmönster. Icke förvånande att Portico Quartet är stora beundrare av Steve Reich.

Produktionen är elegant. Snygg. Vilket är positivt ibland, det finns ett rymligt djup som passar musiken, å andra sidan finns det ett par smått såsiga låtar som liksom skvalpar omkring utan att nå fram till ett mål. Nåja, jag kan förstå att ett band som startade som gatuorkester i London inte tackar nej till många, många timmar i Abbey Road, studio Nr. 2, Beatles gamla domäner.

Skivan avslutas med "Shed Song (Improvisation 1)". Men den är tråkig, stillastående, ett misslyckat försök att göra ambientjazz. Portico Quartet är som allra bäst när ettriga melodier är i förgrunden, som på "Paper Scissors Stone", "Dawn Patrol" och "Line".

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry