R. Stevie Moore: Personal Appeal

R. Stevie Moore
Personal Appeal
Care In The Community Records

Av: Thomas Millroth

Publicerad: mån, 2013-09-02 14:54

Ett urval av hemmasnickrade låtar av R. Stevie Moore. Vi rör oss över fyra årtionden och ännu fler stilar. Här finns Beatlesliknande slingor, här sjunger han kärlekssånger till skivor med klassiska pärlor. Texterna är rätt banalbra, behandlar alldagligheter, glider på de ytligaste skikten i konsumtionssamhället. För mig är detta ett slags popkonst men med klart naivistiska förtecken. Det är lätt att bli fascinerad av denna DIY-pionjär. Det är bara välja stil. Kanske litet garage. Eller renskalade melodislingor. Inget perfekt. Ruffigt.

Det är lätt att förstå kärleken till Moore. Men det var inte så länge sedan jag hörde honom på en konsert. Det som här på skiva kan synas charmigt och "äkta" var då bara slarv, otäthet, bristande konstnärlig förmåga. Nu hör jag samma sak på skivan.

Klart jag kan förbise bristerna, tycka att de hör till uppriktigheten och skaparglädjen, som vi ju alla hyllar. Men jag kan inte hjälpa att jag känner viss leda då och då. Det är bara glyttigt när han sjunger till klassiska stycken. Och nog är det rätt banalt då han väljer att sjunga om banaliteter. Mer ett fenomen än en gestaltning, tänker jag. Så rycks jag plötsligt med av någon ruffig garagehistoria. Jodå, alla får allt. Men nog kan jag bli trött av de tydliga attityder låtarna tyngs av. Det ska låta äkta, det ska låta hemmagjort.
Och?! Har vi inte hört nog om detta slags gamla konstnärsmyter; de luktar gamla karlkalsonger.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry