Raster-Noton ununserien

NHK
Unununium
Raster-Noton r-n 111
Grischa Lichtenberger
~Treibgut
Raster-Noton r-n 112
Aoki Takamasa
Rn-Rhythm-Variations
Raster-Noton r-n 113
Mika Vainio
Vandal EP
Raster-Noton r-n 114

Av: Mats Almegård

Publicerad: fre, 2010-02-19 03:08

Den tyska precisionen har alltid präglat allt som kommit från Raster-Noton. Typografiskt, grafiskt och musikaliskt – allt är totalt genomtänkt och funktionellt med en avskalad och minimalistisk ambition. Katalogiserandet går hand i hand med detta och projekten som Raster-Noton lanserat under åren har varit många. Nämnvärda projekt är deras Clear-, Post- och 20 to 2000-serier.

Nu lanserar Raster-Noton en ny sammanhållen serie med vinyltolvor under serienamnet unun. Totalt ska det bli nio releaser med namn och siffror hämtade från grundämnen i det periodiska systemet (111–119).

Kanske är det också så att producenterna fått i uppdrag att gestalta ”sitt” grundämne, det är oklart. Frågan är också hur det skulle tonsättas. Så istället för att spekulera kring det, är det bara att gå på det som verkligen räknas: musiken. Den sammanhållande faktorn på seriens första fyra vinyltolvor är att det handlar om en slags minimaltechno, fast helt i Raster-Notons anda. Det innebär hårt processade digitala ljud, mycket dissonans – särskilt i baskaggens nedskitade ljud – och en klinisk ljudbild som samtidigt lyckas vara rätt varm. Dessa tolvor skiljer sig från övriga Raster-Noton-releaser genom att de mer beslutsamt satsar på dansgolvet.

Även i kakafoniska noisepassager som återkommer i NHK:s Persedes handlar det om att bevara en riktning mot technons 4/4-rytm. Just NHK och Mika Vainio är garanterat ute på ett svårlyssnat rejvuppdrag. Grischa Lichtenberger är den som i minst utsträckning söker dansanta rytmer.

Japanska duon NHK (Kouhei Matsunaga och Toshio Munehiro) är först ut med unununium och därmed deras första skivsläpp någonsin. Här är rytmen alldeles central. Det förekommer en del sinusbrusande på toppen, och någon bas-ton här och var, men de förlitar sig i högsta grad på att de pumpande rytmerna driver låtarna framåt. Och det gör de, fast inte alltid. Inledande Entire Set är lite för osäker. Men sen gungar det igång i Persedes. Det är snabbt, enkelt och effektivt. På riktigt hög volym kan det här mangla skiten ur vilken technopublik som helst.

En annan debutant, Grischa Lichtenberger, har alltså fokuserat mindre på dansgolvet på ununbium/~Treibgut. Men för den skull saknas det inte rytmer. Man får anta att Lichtenberger lyssnat mycket på Autechre. För tyvärr låter han som en (av många) Autechre-kloner. Inte enbart de kantiga rytmerna avslöjar det, utan även de hopplösa låtnamnen. Nåväl, kantiga beats blandas med outhärdligt höga sinustoner. Det svagaste bidraget hittills i unun-serien.

Bättre är mer etablerade Aoki Takamasa. ununtridum/RN-Rhythm-Variations är förvisso japanens första hos Raster-Noton, men han har tidigare släppt övertygande album på etiketter som Op.disc och FatCat. I och med detta släpp tar han sig dock bort från sin allra tydligaste IDM-ådra och det är bara bra. Särskilt första spåret RN2-09 PT1+PT2 med sin lilla röstsampling och galopperande beats är en riktig dansgolvssmocka.

Veteranen i sammanhanget – både på och utanför Raster-Noton – är Mika Vainio. Hans ununquadium/Vandal EP krossar också allt motstånd. Med karakteristisk hårtslående elektroniska attacker maler Vainio ner allt eventuellt motstånd. Som dj bör man ha bra självförtroende om man lägger på någon av Vainios låtar. Men både Teutons och Barbarians skulle funka – om natten är tillräckligt mörk, betongväggarna tillräckligt fuktiga och stroboskopet tillräckligt snabbt.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry