Rec_Bill Orcutt_ a New ways to pay old debts

Bill Orcutt
A New Way to Pay Old Debts
Editons Mego 119
(på gränsen)

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tors, 2011-03-03 00:04

För de flesta är nog Bill Orcutt främst synonym med noise. Mellan 1992 och 1997 var han tongivande gitarrist i friformnoisetrion Harry Pussy, som dekonstruerade punk och hardcore till ett fritt tillstånd. På A New Way to Pay Old Debts, en soloskiva där Orcutt spelar akustisk gitarr, gör han exakt samma sak, men med den jordiga amerikanska deltabluesen.

A New Way to Pay Old Debts släpptes redan 2009 på vinyl, men CD-utgåvan på Editons Mego innehåller sex extraspår, inkluderat en 7”-singel och fyra tidigare outgivna låtar. Orcutts spelstil är brutal och komplex och han återberättar musikens historia med sin helt egna röst. Första låten ”Lip Rich” hackar sig fram, gitarrmönster vrids tills de börjar spricka i konturerna medan Orcutt skjuter in frenetisk sång stötvis, tills det låter som en hybrid av blues och hardcore.

Sången återvänder på den intensiva ”High Waisted” som ringer som ett skott i huvudet. Jag uppskattar hans röst som har ett oväntat varmt och själfullt uttryck. Orcutt låter också inspelningar förtäta ljudbilden. Telefoner ringer, bilar startar, motorcyklar far iväg. Barn pratar. Vissa ljud tränger in helt spontant, som telefonen. Den gick helt enkelt inte gick att koppla ur under inspelningssessionen. Det förstärker uttrycket av hemmainspelning och hans DIY-jävlar-anamma som förmår krama vatten ur de gamla stenarna.

Orcutt spelar utan A och D-strängarna på en nackbruten gitarr, dessutom nedstämd för att klara påfrestningarna från strängarna. Det låter rått och bluesinfluenserna förstärks av det nedstrippade soundet modifikationerna skapar. Han spelar på ett rytmiskt vis, snarare än melodiskt. Det är uttänjt och explosivt, med intensiva attacker på strängarna. Men allt är inte högljutt, här finns också mer minimala passager, som på ”All the Creatures of the Ocean Are Alive” eller ”Cold Grounds” sparsmakade och abstrakta spamser.

Titelspåret, där John Fahey gitarr gifter sig med Derek Baileys i Lightnin´ Hopkins kyrka, är en enastående uppvisning som visar att Orcutt är expert på sitt instrument och han lockar fram oväntade variationer och dramatik ur gitarren. Han gör föresten en cover på den sistnämndes låt ”Sad News from Korea”, där har kör ned sina händer djupt ned i den amerikanska myllan och hittar helt nya historier att berätta.

De akustiska improvisationerna blir ibland fruktansvärt intensiva. Trumhinnorna sätt på prov, man får nästa peta öronen rena efter 50 minuter av Orcuttiansk hardcoreblues. Men den 2.0-blues han pressar fram ur sin fyrsträngande Kay Jumbo-gitarr sätter också själen i brand.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry