rlw & srmeixner, ”Just like a flower when winter begins”

RLW & srmeixner
Just like a flower when winter begins
Monotype Records MONO060

Av: Kristoffer Westin

Publicerad: fre, 2014-01-24 09:45

Ralf Wehovsky är förmodligen mest känd för sin centrala roll i den legendariska experimentgruppen P16.D4 och konstnärskollektivet/skivetiketten Selektion, medan Stephen Meixner (srmeixner) har uppmärksammats för sina aktiviteter i ambientgruppen Contrastate. För egen del fann jag samarbetet lite oväntat med hänsyn till skillnaderna i deras respektive grupper – å andra sidan har de genomgående varit verksamma i industriassocierade sammanhang. Vad som förbryllar ytterligare är förstås temat tysk schlager, vars orsak får en förklaring i texten som medföljer skivan. Utan att fördjupa er kring detta kan jag avslöja att varken Wehovsky eller Meixner hyser någon oväntad beundran för schlagermusik – och inga spår av vördnadsfull behandling av originallåtarna står heller att finna på Just like a flower when winter begins.

Tysk schlager manipulerad. Fernissan lockar till skämt, men att spegla den löjeväckande ytan i detta skapade behovs marionetteater ter sig som en substanslös angelägenhet, närmast hemmahörande i en privat, orgastisk jargong. Wehovsky och Meixner försöker emellertid gå djupare, varför albumet också intresserar. I de medföljande kommentarerna läser vi ”a mere demonstration wouldn't be enough […] pointing at the shittiness is only one aspect, others could be to try some modern-day alchemism: making gold out of shit”. Att göra guld av skit, jo, ett hedervärt försök får man åtminstone tillstå.

Tysk schlager punkterad och polariserad. En större andel av materialet härstammar från tyska schlagersånger – manipulerade musikaliska fraser, nya inläsningar av texter – medan andra utmärkande källor är schlagerns mest elokvente motståndare, Theodor Adorno, liksom allehanda färska kommentarer kring ämnet hämtade från Youtube. Tillsammans med egna klangbidrag är resultatet engagerande, även om jag ställer mig frågande inför helheten och efterlyser stringens. Å ena sidan upplever jag en tendens till polyfoni, med divergerande idéer som samsas inom samma ram, å andra sidan ett halvslumrande hörspel med undertoner av olika spänningar. I de mest spänningsdrivna dynamiska förvecklingarna kommer jag att tänka på några fina avsnitt ur Nurse With Wounds ”Sylvie and Babs” eller brottstycken ur bandmusikens barndom, medan de utdragna ljudlandskapen har en fot i ambient och en i ljudkonsten, det vill säga mellan stämningslägen och rumsligt ljudskulpterande. Vi landar i många olika bestämningar av albumets varande och funktion – det vill väldigt mycket och är både roligt och sympatiskt, men saknar koncentration.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry