Robedoor Rancor Keeper

Robedoor
Rancor Keeper
Release the Bats #34

Av: Jens Holmberg

Publicerad: tors, 2010-01-14 01:08

Fyra mörka låtar utgör stommen på Robedoors senaste platta, som precis givits ut på det Göteborgbaserad bolaget Release the Bats. Sedan starten har duon från Los Angeles presterat ett trettiotal skivor i skiftande format. Musikaliskt rör de sig i samma domäner som The Skaters och Skullflower, men utan att snylta på deras renommé. ”Rancor Keeper” öppnar becksvart och tungt med ”Empty Temple”. Ljudvägg skälver och växer sig fram och skickar ut lågfrekventa drones, som suger ut minsta lilla glädje ur tankarna. Det är musik svart som tjära.

Mörkret fortsätter att breda ut sig och ”Penitent Runes” framkallar bilder av en dyster forntid, där världen är utbränd och mänskligheten långsamt förtärs av krig och pest. Ordet Penitent betyder förresten att man känner en ångerfull smärta för synder som begåtts. En runsten med den inskriften skulle vara ett perfekt dokument att resa efter att mänskligheten utplånat sig själv.

Takten höjs inte på avslutande ”Wendigo Psychosis”, som drar ett Sunn O)))-riff genom en sprakande fasad av elektroniska ljud, som säkert skulle bräcka murar på volym 11. En siren larmar i bakgrunden medan riffet klyvs och slås i spillror. Fragmenterade röster skymtar fram och cymbaler kraschar i den isande ljudstorm som blåser ut från Robedoors maskinpark. Låten fullkomligt pulveriserar min hjärna. Jag står kvar. Skrynklig.

Att lyssna på ”Rancor Keeper” är som att stirra in i Damien Hirsts ”Armageddon”. En gigantisk monokrom gjord av döda flugor. Det är frånstötande men samtidigt fascinerande. I de små detaljerna väcks tankar. Båda verken fungerar som metaforer för rädsla och skickar ut mottagaren på en intressant resa ner i sinnets dunkla skrymslen och vrår.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry