Rodrigo Amado Motion Trio + Jeb Bishop – The Flame Alphabet

Rodrigo Amado Motion Trio + Jeb Bishop
The Flame Alphabet
Not Two Records MW 896-2

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tors, 2013-07-11 21:02

Den portugisiske saxofonisten Rodrigo Amado och hans Motion trio släppte sin första skiva Motion Trio år 2009 och sedan dess har två inspelningar sett dagens ljus. År 2011 hade trion utökats med Chicago-trombonisten Jeb Bishop vilket resulterade i live-skivan Burning Live At Jazz Ao Centro (recenserad här ), och det är samma sättning som återfinns på The Flame Alphabet inspelad i studio endast två dagar efter live-inspelningen och släppt på polska NotTwo Records.

Det handlar om energisk frijazz av hög kvalité. Kanske inte något direkt nytt men ett genuint hantverk där man lyckas väldigt väl med de svårbemästrade kombinationerna energi och dynamik samt svag volym och hög intensitet.

The Flame Alphabet bjuder på skiftande uttryck med allt från eldiga gruppimprovisationer varvade med mjukare ballader, svängigt cello-spel, någon liten vamp, trumlösa trios, puttrande och myllrande små ljud, allt med lika stor portion självförtroende. Det är energiskt spel rakt igenom, men framför allt är det två faktorer som bidrar till en dynamisk och luftig ljudbild; cellon och trumspelet.

Cellisten Miguel Mira spelar nästan uteslutande pizzicato vilket ger en mjuk och mullig bakgrund till solisterna, och den lyhörde trumslagaren Gabriel Ferrandini utnyttjar cymbaler, hi-hat, rims och vispar för att skapa tindrande och sjungande ljud som liksom lägger sig över hela gruppen som fina stackmoln. Dessutom tar Ferrandini mycket paus och lämnar plats åt de andra, han är en mycket lyhörd trumslagare. Tack vare cellon och trummorna ges blåset en lätt och luftig atmosfär att skicka sina toner genom.

Och blåset då? Ja, Jeb Bishop spelar som förväntat. Han har en oklanderlig teknik och bemästrar trombonen utan ett uns av tvekan. Han är fri både i teknik och tänk. Bäst är han när han spelar med mutes, som till exempel i början på spår tre eller ett par minuter in på spår fyra (skivans två bästa spår). Rodrigo Amado spelar tenorsax på ett ganska rakt och enkelt sätt. Inte så värst exalterande men välspelat, kreativt, modernt och med en tjock fin ton. Amado och Bishop har ett fint samspel och bra kommunikation, och klangerna ljuder väl tillsammans.

Dock är det på det hela taget inte blåsarna (som vanligt i frontlinjen och som vanligt med mest utrymme för soli) som gör The Flame Alphabet värd att lyssna på, det är det så kallade "kompet". Cellon och trummorna jobbar i bakgrunden men snor showen helt och hållet. Trumspelet är riktigt bra och skivan är värd att skaffa bara för trumgodiset!

Något som är värt att belysa är konstverket på omslaget, en tavla ritad av den nutida och aktiva konstnären Zachary "Zak" Worth och som fått namnet Burning Mountain. Bara namnet är tämligen passande till skivan, men så också själva konstverket. Tavlan är ritad med "Bic Pen" och mäter i original ca 23x30 cm. Zachary Worth skapar målningar med ett oerhört djup och en puls och rörlighet som gör att man dras in i bilderna och där virvlar runt i ett virrvarr av former och figurer. Dessa vindlande mönster och gångar återfinns även i musiken på The Flame Alphabet, och om man släpper taget och låter sig dras med tar musiken en djupare och djupare in en värld där ljud och mönster blandas, löses upp och slutligen omformas till geometriska former som flammar förbi och lämnar brännmärken i bekanta former; A B C D E F G H I J K L M…

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry