Rodrigo Amado Motion Trio & Peter Evans x2

Rodrigo Amado Motion Trio & Peter Evans
Live in Lisbon
NoBusiness Records, NBLP 75
Rodrigo Amado Motion Trio & Peter Evans
The Freedom Principle
NoBusiness Records, NBCD 67

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-05-14 11:55

För snart ett år sedan skrev jag mitt livs första regelrätta skivrecension här i Soundofmusic. Det var Rodrigo Amado Motion Trio utökad med trombonsiten Jeb Bishop på skivan The Flame Alphabet. En ganska bra start tycker jag, det var en häftig skiva full av energi och spelglädje. Nu är trion tillbaka igen med en ny samarbetspartner, Peter Evans på trumpet, och förväntningarna är höga.

Precis som med Bishop släpper Amados Motion Trio med Peter Evans en live-skiva och en studio-skiva. Konserten Live in Lisbon hörs på LP och studiosessionen The Freedom Principle på CD, båda är inspelade i Lissabon i mars 2013 och släppta på NoBusiness Records. Evans är en av den yngre generationens allra främsta namn och har på bara några år stigit till stjärnstatus. Han är tekniskt briljant och överraskar ofta med sitt finurliga trumpetspel. Amados Motion Trio har arbetat hårt tillsammans och är mycket samspelt, och just tryggheten i en fast sättning spelar en stor roll. Triomedlemmarna vet var de har varandra och hur de ska göra för att skapa fin musik tillsammans.

Så här har vi nu alltså en superkvartett, en väloljad trio med en ekvilibristisk gäst, som har alla förutsättningar att skapa spännande musik. Vad händer då? Inte ett dugg. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Man hoppas på lysande kommunikation inom trion; finns inte där. De låter ur gängor och något osäkra och det känns som att de inte riktigt vet vad de vill och vart de är på väg. Man hoppas på individuella prestationer; nepp, inte det heller. Peter Evans kommer inte riktigt in i det hela, han bidrar inte med något utan får istället hela trion att låta instabil. Han visar själlöst upp sina trumpetkonster medan Amado spelar ovanligt intetsägande amerikansk tråk-tenor och cellisten Mira är rätt blek och försvinner mest i mixen. Det enda riktigt hörvärda är trummisen Ferrandini som har en underbar touch och ett fantastiskt sound. Tyvärr räcker det så klart inte med att en av fyra spelar bra.

Alltså, varken gruppspelet eller de individuella prestationerna håller och musiken famlar i mörkret. På studioskivan tänder det aldrig till, det lunkar på och fångar inte alls min uppmärksamhet. Det är tråkigt att lyssna på. Live-skivan öppnar något bättre och på tre minuter säger kvartetten mer än de gjort på en timme på studioplattan. Men det är ändå ganska tom musik och efter de tre första minuterna händer inte så mycket mer. Inget hänger ihop och musiken kommer ingenstans; det står totalt still.

Det är något som är fel. Det funkar inte musikerna emellan. Var är glöden som fanns när Motion Trio spelade med Jeb Bishop? Kanske är det helt enkelt en dålig matchning med Peter Evans. Bättre på pappret än i verkligheten. Live in Lisbon och The Freedom Principle blir stora besvikelser och man kan bara hoppas på nya tag från Rodrigo Amado Motion Trio som jag ju vet egentligen är väldigt bra.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry