S4: Cold Duck

S4
Cold Duck
Monotype, mono096

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2015-08-25 15:33

Fyra sopransaxofoner: John Butcher, Christian Kobi, Hans Koch och Urs Leimgruber. Fyra advokater av alternativ saxofonhantering, fyra experimentella själar som genom åren levererat högklassig impro i olika former. Höga förväntningar. Men när så dessa fyra herrar strålar samman på skivan Cold Duck blir resultatet förödande.

Den fria improvisationens värsta fiende härjar: förutsägbarheten. Musiken låter precis som förväntat och det finns inget nytt, inget med riktning framåt. Det känns nästan som att tiden står still.

Alla beprövade tekniker, uttryckssätt och musikaliska former finns där och staplas upp; svepande mattor, smattrande toner, skärande frekvenser, gurglande, väsande, pysande, fräsande, allt har vi hört förr. Inget sticker ut, det görs inga risktagningar och musiken lallar på spår efter spår.

Jag blir bekymrad när jag hör Cold Duck. Vadan viljelösheten? De försöker inte ens skapa något nytt. Varför väljer dessa musiker, som utger sig för att vara experimentella, den säkra vägen? Och varför släpper man en sådan här skiva år 2015? Sedan 2007 års Propagations, som vände upp och ner på det mesta, verkar det inte ha hänt någonting på saxofonkvartettsfronten. Jag blir inte ens imponerad av hantverket.

Ok, jag må vara hård, men jag tycker ändå att man kan kräva mer av musiker av denna kaliber. Jag väljer nog att förlåta, glömma, se framåt och ta nya tag. Med en klump i halsen.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry