Sangitha Kalanidhi Nedunuri Krishnamurthy: For Tradition, Turn to Nedunuri – A Complete Concert from Nagercoil 1968

Sangitha Kalanidhi Nedunuri Krishnamurthy
For Tradition, Turn to Nedunuri – A Complete Concert from Nagercoil 1968
Country & Eastern CE32

Av: PM Jönsson

Publicerad: tors, 2015-02-05 00:33

Den syndindiska, karnatiska musiken har inte haft samma fixstjärnor i väst som hindustan-traditionen. Det har antagligen att göra med att Beatles och andra pop/rock-musiker på 60-talet drogs till Ravi Shankar, Ali Akbar Khan och andra sitar- och sarodspelare från norra Indien. Men det fanns så klart undantag, Sundaram Balachander, som spelade strängsintrumentet veena, släppte flera skivor i USA och Europa på 60-talet som bland annat John Fahey inspirerades av. Och jazzfusionfantaster fick en dos av karnatisk musik genom violinisten Shankar, som spelade i Shakti, med John McLaughlin.

De etnografiskt inriktade europeiska och amerikanska skivbolagen har däremot gett ut många skivor med musik från södra Indien. Några exempel: Folkways var tidigt ute, det finns en omfattande 4-cd-box på Ocora (An Anthology of South Indian Classical Music), en annan box, Anthony of Indian Classical Music (Unesco-serien, numera digitaliserad och utgiven på nytt via Folkways) täcker både Nord- och Sydindien, och inte minst Nonesuch Explorer som gav ut flera skivor med karnatisk musik, som Dhyanam/Meditation, en skiva med vokal musik, med komp på fiol och mridangam.

Och så är fallet också med den senaste indiska skivan på Bengt Bergers skivbolag Country & Eastern, en trippel-Cd, som dokumenterar en tre och en halv timma lång konsert inspelad 1968 i Nagercoil, Tamil Nadu, långt nere i södra Indien. På sång Sangitha Kalanidhi Nedunuri Krishnamurthy (1927-2014), Pudukottai R. Ramanathan spelar fiol och Nellai P.S. Devarajan spelar mridangam (handtrumma).

Jag har lyssnat på konserten ett par gånger, både koncentrerat och när jag samtidigt gjort andra saker. Läst på, jämfört med liknande skivor, men släppte det efter ett tag, för att endast försöka ta mig in i konserten, följa sången, som fortsätter och fortsätter och fortsätter, med trumman som rytm och fiolen som växer ihop med sången, samtalar med sången. Ofta är det enbart njutning, som på "Ragam in Vachaspati" när Nedunuris röst rinner som en flod. Det känns egentligen dumt att nämna låtar, allt hänger ihop, många sånger är komponerade av äldre karnatiska mästare, jag undrar hur musiken har förändrats med tiden, om den har förändrats, och vad som gjorde just Nedunuri speciell jämfört med andra karnatiska sångare. Men utan egentliga expertkunskaper är det svårt att inte imponeras, ge sig hän åt den urgamla hinduistiska musiktraditionen.

Och det är fascinerande att lyssna på en konsert med karnatisk musik i sin helhet, på många av de ovan nämnda skivorna får man bara utdrag av större verk. Förutom sången fastnar jag för fiolspelet, fiolen är främst till för att ackompanjera sången, men det finns passager när Ramanathan helt är i centrum, som på den andra skivan; och just mittendelen av skivan har något extra, kanske spelar tidsaspekten in, jag är van vid musiken, det liksom gnistrar till just här, samtidigt som jag upplever att de spelar avslappnat, musiken är alldeles, alldeles självklar.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry