Sergio Merce: Microtonal Saxophone

Sergio Merce
Microtonal Saxophone
Potlatch P114 (Forsyth)

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-03-05 21:30

Den argentinske saxofonisten Sergio Merce har sedan en lång tid utforskat och utvecklat de tekniska möjligheterna hos saxofonen och på skivan Microtonal Saxophone har han ställt saken på sin spets. Han har utvecklat och byggt sig en mycket speciell altsaxofon: all originalmekanik har tagits bort och ersatts av olika rör. Vatten-, gas- och högtrycksrör istället för tonhål, klaffar och fjädrar. Kreationen ser något skrämmande ut, på gränsen till vulgär. Saxofonen som gud glömde. Sättet Merce använder sitt saxofonmonster på är något i stil med att han med hjälp av rören kan ändra alla tonhöjder och därmed skapa mikrotonaliteter. Han kan även med hjälp av en sustainpedal och cirkelandning producera flera toner samtidigt.

Resultatet är häpnadsväckande. Jag saknar vokabulär för att beskriva denna musik. Vad ska man säga? Det saknas referenser. Har någon gjort något liknande tidigare? Det närmaste jag kan jämföra med är John Butchers utforskningar av feedback och förstärkning. Men det är ändå inte riktigt samma sak. Butcher låter ändå lite mer saxofon. Merces skapelse låter lite som en orgel eller något slags synt eller elektronik. Kanske sinusvågor. Tonerna är långa, mjuka och rena och eftersom han jobbar med "multiphonics" samt mikrotonalitet skaver det ofta ganska skönt i öronen. De ljud som Merce skapar är intensiva och otroligt vackra. Musiken rör sig långsamt och är egentligen ganska odynamisk. De fyra styckena låter snarlika, men av någon anledning blir det emellertid inte jobbigt eller enformigt. Kanske för att musiken har en tydlig riktning och samtidigt ett stort lugn.

Det här är ett extremt tänjande på gränserna för teknik, både instrumentell och praktisk sådan. Det är en saxofon men det är samtidigt något helt annat. Instrumentet används som ett medium för ljudskapande. Man får inte luras av det faktum att det är en saxofon i grunden, då lyssnar man på ett visst sätt. Man har vissa referenser. Man måste släppa taget om instrumenten och deras roller annars sitter man bara och funderar på sådant som "hur?" och "vad?" och då missar man den fina musik som Merce så generöst delar med sig av. Det är just detta som är risken med denna typ av projekt; att konceptet tar fokus från musiken. Här gör det inte det. Visst, man kan inte låta bli att imponeras av den tekniska och ingenjörsmässiga aspekten, men till syvende och sist är det musik som strömmar ur högtalarna. Det är eftertänksamt, finkänsligt och vilsamt. Musikaliskt. Jag har aldrig hört något liknande förr. Detta är något som alla borde uppleva.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry