Seval:2

Seval
2
482 Music (Plugged)

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2012-10-25 20:13

Då debutskivan kom blev jag litet förvånad. Nu var jag förberedd på denna spröda melodiska skönhet. Alla stycken är signerade cellisten Fred Lonberg-Holm; eller sånger skulle jag skriva. De hörs oerhört mycket som sådana doppade i jazzens alla möjligheter.

Det är kammarmusik. Lonberg-Holms cello sjunger och smeker, och det är fortfarande ovant att höra David Stackenäs distinkta följsamma gitarrspel – ganska långt från det jag lärt mig gilla i friform - och basisten Patric Thorman stödjer, följer, fyller i, och över alltihopa lyser Emil Strandbergs trumpet, som gång på gång skapar täta musikaliska ögonblick.

Att musiken inte är så lättköpt som ytan kan lura en att höra visas om och om igen. Det blir liksom vakar i musiken, där några instrument lekfullt speglar sig mot varandra.

Cello, gitarr, bas och trumpet utan slagverk; det är en ovanlig och lättfotad jazzensemble. Det passar Sofia Jernbergs vackra röst perfekt. Jag skrev i förra recensionen att hon sjunger i traditionen efter Radka Toneff, över huvud taget finns samma anda i denna ensemble som i den mäktigt spröda lyriska norskans inspelningar. Liksom hon berättar Seval enkla saker, gör betraktelser. Nästan banala. Det är musiken som är fokus; det hörs gång på gång.

Men höjderna är aldrig markerade, de bara smyger sig på. Som i Jernbergs korta improvisation tillsammans med Strandbergs trumpet i "Light Brush" eller introt i "Boredom is Bliss". Här tätnar det. Men det skaver aldrig. Jernberg gör små utflykter i sin koloratur, men det är mer dröm än fara. Så bra hon är, hon tecknar med skarpaste stift linjer som skapar rörelser och volym i musiken.
Det är musiken som är fokus. Texterna står i bakgrunden, även om de har sina berättelser. Och ibland är det pratigt som sången om revolutionen, då alla ska vara vegetarianer och cyklister. Det känns onödigt. Däremot är "Boredom is Bliss" som baseras på en kort text av Roland Barthes en fullträff. Skarp text verkar leda till en mer utsträckt improvisatoriskt förtätning. Här tillåter sig gruppens medlemmar stark friktion sinsemellan. Jernbergs röst liksom kläms fram och texten kräver på sitt vis detta. Sångerskan tar risker i det lilla här, ibland på gränsen till det manierade. Jag gillar det. Gränser ska passeras.

Styrkan hos Seval är det lyriska allvaret, det instrumentala och vokala kunnandet i kombination med en envis längtan till skönhet.
Förhoppningsvis kan texterna skärpas bortom småförnumstigheten. Jag tänker att musiken vinner på det. Ord är också ett innehåll, en berättelse, betraktelse, precis som musik. En stol brukar ju bli vinglig med bara tre ben, även om man har starka vader och bra balans.
Jag ser verkligen fram mot nästa album.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry