Silence Blossoms

Silence Blossoms
Silence Blossoms
Efpi Records FP 016

Av: Thomas Millroth

Publicerad: mån, 2014-09-22 16:15

Skivdebut för svensk-engelska Silence Blossoms, det vill säga Hanna Olivegren röst, Sam Andreae saxar och elektronik samt Gus Loxbo på bas. Grundtonen är mild och eftertänksam. Ofta är det romantiskt mörkt, litet sugande och nynnande. Vid något tillfälle är det ett fröjdefullt utbrott. Men i grunden finns en blandning av sträv, sökande noise och elektronika. Små ljud svischar, rasslar, ringlar och brer liksom ut en knastrig grusstig för Olivegrens röst.

Melodierna är klara, ibland hörs det som om de frambesvärjs likt psalmer eller böner. Hon gör väg för dem genom den ljudmatta de andra instrumenten skapar. Det känns improviserat, sökande och ibland som slumpartade tillfälligheter. Denna lätthet är nog ingen lättja. Det är väl övervägt in i varje självklarhet. Olivegrens röst är klar, stor och omfamnar alla de andra. Med den släpps ljus in i musikens vemod.

Silence Blossoms är hörbart engelsk folkmusik, litet frijazz, impro, elektronika, noise. Det som upplevs starkast även om det formellt aldrig dominerar är en folkmusikton, som skulle kunna placera gruppen i intensiva föreställningar på sent 1970-tal, där, låt oss hitta på, Anita Livstrand eller Iskra skulle vara nästa akt.
Med det menar jag att känslan från folkmusikens speciella melodiska kvaliteter liksom rycks isär och fogas ihop igen på ett nytt sätt. Och skarvarna känns tydligt. Här rister och rasslar, som sagt, elektronika och ett och annat rossligt saxsolo, och det känns som en reva mellan instrumenten och rösten, men ändå fungerar det ihop.

Det är det där glappet jag är mest intresserad av, hur de klarar av att så självklart och elegant få musiken att flöda. Vid något tillfälle tar en sprittande låtglädje över och jag blir rätt överraskad, först förtjust, men sedan tänker jag att det är för tydligt. Som om de inte helt litade på det lågmält intuitiva. Men också där, i det utlevande, är Olivegrens röst en triumf. Hör bara hur hon pressar den bortom all beräkning. Det är storartat. En strålande debut således fylld av till lika delar ljudsökande och lyriska utflykter.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry