Skogen Despairs had governed me too long

Skogen
Despairs had governed me too long
Another Timbre 71

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tors, 2014-05-15 22:10

Med Despairs had governed me too long kommer Magnus Granbergs Skogen med sin tredje skiva på det välrenommerade brittiska bolaget Another Timbre. Liksom ensemblens inspelning av Anders Dahls Rows (också släppt på Another Timbre) är Despairs inspelad i Stockholm i november 2012. Despairs framfördes även live på Sound of Stockholm i samma månad och i min recension i Svenska Dagbladet skrev jag ”det är ett mycket vackert stycke musik i det långa formatet, framfört med fingertoppskänsla av ensemblen.”

När jag nu hör stycket igen – i en studioinspelning av Janne Hansson i Atlantis studio – har jag ingen anledning att ändra mig. Med utgångspunkt i harmoniken och rytmiken i ett stycke av John Dowland (1563-1626) skapar tiomannabandet ett subtilt mästerverk. Melankolin kan ibland förlama, här är den istället en förutsättning för kreativiteten. Att det faktiskt är tio personer i ensemblen är svårt att greppa. Ingen sticker ut, samtidigt visar alla prov på stor känslighet.

Vad det är man egentligen hör förvirrar många gånger. Är det överhuvudtaget komponerad eller improviserad musik? En försiktighet tycks genomsyra framförandet av stycket, samtidigt är varje klang så ytterst självklar och medveten. Man tycker sig höra melodiska mönster, men man kan inte vara helt säker. Kanske är bara materialet bekant, utan att man faktiskt hört det tidigare. Kanske är det just denna osäkerhet som bär fram stycket i hela dess 57 minuter. För trots att det befinner sig inom ett relativt begränsat stämningsområde tappar det aldrig i koncentration. Ensemblen lyckas tvärtom vända koncentrationen inåt mot varje klang så att varje moment blir berättigat.

I en intervju med Magnus Granberg på Another Timbres hemsida talar han om hur den improviserade musiken under de senaste åren genomgått en form av konsolidering sedan språnget på 1990-talet. Han öppnar också för att en del anser att den istället har stagnerat. Å andra sidan har den nutida komponerade musiken – post-Cage, post-Feldman – öppnat upp sig för det improviserade elementet. Pratar man i allmänna termer är jag själv av åsikten att man många gånger kan prata om stagnation. Dock inte i det specifika fallet Skogen. Om än musiken på deras tre skivor har ett liknande stämningsläge, hittar man i detaljerna olika uttryck. Snarare gräver de sig djupare ner i ett uttryck som väldigt få – såväl i Sverige som annorstädes – behärskar. Att på det här sättet våga stanna upp och inte rusa vidare är beundransvärt. Och det är långt kvar tills frukten blir övermogen och faller ner till backen.

I ensemblen ingår Magnus Granberg, piano, klarinett, komposition; Angharad Davies, violin; Anna Lindal, violin; Leo Svensson Sander, cello; Ko Ishikawa, sho; John Eriksson, vibrafon och marimba; Erik Carlsson, slagverk; Henrik Olsson, skålar och glas; Petter Wästberg, konaktmikrofoner, objekt och mixerbord; Toshimaru Nakamura, no-input mixing board.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry