Sofa x 3

Mural
Tempo
Sofa, SOFA547
Keith Rowe / John Tilbury
enough still not to know
Sofa, SOFA548
Henrik Munkeby Nørstebø
Melting Into Foreground
Sofa, SOFA550

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tis, 2015-12-15 16:20

Norska skivbolaget Sofa har under hösten bjudit på några riktiga godbitar. I september kom en trippel-CD med norsk-australiensiska trion Mural, en månad därefter släpptes en mastig 4-CD-box med tungviktarna Keith Rowe och John Tilbury och i november kom en ny solo-CD med ständigt intressante Henrik Munkeby Nørstebø.

I april 2013 steg Mural in i det trosneutrala kapellet Rothko Chapel i Houston, Texas för att spelade in skivan Tempo. Det var trions tredje vistelse där och materialet till CD:n hämtades från ett drygt fyra timmar långt framträdande. Det märks att musikerna har all tid i världen, de låter musiken komma i sitt eget tempo och idéer får utvecklas, sträckas ut och förändras. Kim Myhrs gitarr är alltid karaktäristisk och här finns mycket av det härliga skimmer som han är så bra på skapa. Ingar Zach är mästare på ljudskapande trummor och hans hantering av Gran Casa är enastående. Jim Denley är den mest aggressive av de tre och hans saxspel sticker på ett uppfriskande sätt. Musiken är som väntat långsam. Tillstånden står i centrum och ljudvärldar byggs upp för att förändras och bytas ut. Det krävs en stor dos musikalitet och ett starkt samspel för att lyckas med ett över fyra timmar långt stycke improviserad musik. Kanske att man nickar till ibland under Tempo men på det hela taget gör Mural en fin insats och har mycket intressant att säga.

Keith Rowe och John Tilbury har spelat ihop i över 30 år och utvecklat ett närmast telepatiskt samspel. Som duo är enough still not to know deras tredje alster efter de makalösa Duos for Doris (2003) och E.E. Tension and Circumstance (2011). Musiken är skapad för att ackompanjera en kommande videoinstallation av norrmannen Kjell Bjørgeengen och Rowe och Tilbury fick någon form av instruktioner till hur musiken skulle formas: installationen kommer att presenteras för en rörlig publik, det är inte tänkt att man ska sitta still och titta/lyssna konstant. Folk kommer och går och tanken är att musiken ska präglas av tystnad men när ljud tränger genom kanske somliga fängslas medan andra förskräcks. Musikerna vet att publiken är ovetande. Utifrån detta skapar duon en musik där tystnaden är talande och förändringarna minimala, men spänningen finns dock hela tiden där och när tystnaden är så utbredd ger de minsta ljuden en väldigt stor effekt. Musiken är otroligt laddad! Rowes små gitarrskrap och Tilburys stumma pianoklanger låter som symfonier i sammanhanget. 4-CD-skivor är väldigt mycket att ta in, särskilt när det kommer till en sådan här extrem musik. Rowe och Tilbury är välkända minimalister, men här är de minimalare än jag någonsin hört de förr. Men tack vare erfarenhet och samspel funkar det och enough still not to know erbjuder mycket fascinerande lyssning.

Den senaste SOFA-skivan är med norska improfenomenet Henrik Munkeby Nørstebø som släpper sin andra soloplatta. Den första improvisationen framförs på huvudinstrumentet trombon och det handlar om spänning, tystnad och framför allt ljud (i ordets mest detaljerade bemärkelse). Munkeby Nørstebø utforskar trombonens alla läten från minsta viskning till stora exklamationer. Varje ljud laddas upp, avfyras och lämnar sitt avtryck i rymden innan det tonar ut. På den andra improvisationen hör jag för första gången Munkeby Nørstebø på "halvklarinett" och elektronik. Stycket byggs upp av omväxlande partier med elektroniska ljud och ren klarinett. Distortionen är en processad klarinett vilket först kan vara svårt att höra men när man vet om det känns det faktiskt ganska organiskt. Mellan noise-blocken hör vi en klarinett spelad "live" och Munkeby Nørstebø överraskar med ett mycket fint och kontrollerat spel.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry