Stéphane Rives: The Imaginary Soundscapes

Stéphane Rives
The Imaginary Soundscapes
Taalem alm 101 - July 2014

Av: Thomas Millroth

Publicerad: mån, 2014-09-22 16:39

Saxofonisten Stéphane Rives är inte bara en av de verkligt kreativa, undersökande och nyskapande, han äger också en ständig vilja att distansera sig från sig själv, aldrig ge sig till tåls med vad han uppnått. Musik är för honom konst, musik är för honom klang, rum, existens. Det räcker inte med känslomässiga triumfer, vilket det sannerligen är gott om i hans sparsamma produktion, det finns alltid ett konstnärligt och intellektuellt övervägande. Så har han inte bara bemästrat cirkulär andning för att i nästa ögonblick börja lyssna på rummet omkring, göra pauser, där han medvetet går över gränserna för vad en paus är. Få har spelat på tystnaden som han.

På denna tretums-cd kommer han nu med ett nytt mästerverk i samarbete med Frédéric Nogray.I konsekvens med det omgivande rummets alla ljud, som jag ju nämnde ovan, har han gjort inspelningar från sin vardag. Dessa har han klippt samman till en böljande, dronande komposition. Då och då dyker aningar från tidigare plattor upp, vilket väver samman ljud och musik, liv och konst, till en sammanhängande väv. Här prövar han också bitvis en stegrad monotoni som liknar ett oavsiktligt störljud. Precis som han tidigare gjort med pauserna drar han ut det till smärtgränsen, tålamodets ytterskär.

Så urholkas ljudet efter hand, spjälkas upp i sina beståndsdelar. Och med ens känner jag igen hans särskilda känsla för små svängningar och variationer. De allra minsta blir så tydliga där de träder fram ur en lång radiostörning. Det märkliga med ljudverket The Imaginary Soundscape är att ur det förinspelade materialet improviserades det ihop under en konsert i Beirut 2011. Det är därför denna ljudkomposition inte alls bligar åt det vanliga ljudkonceptet med volymen som parameter utan i stället närmar sig Rives speciella förhållande till sin saxofon. Detta är för mig ett annat sätt av honom att spela saxofon. Och att skapa ett ljudande rum mellan tomhet, väntan och uppfyllnad. Kompanjonen Nogray bidrar till att skärpa konturerna, vidga mellanrummen, och skapa ett klingande unikt musikverk.

Eller annorlunda uttryckt: en stor ljudkonsert där ljudbäraren bara är ett verktyg, han har en konstnärlig vision utöver musikaliska eller elektroniska konventioner.
Ordet egensinnig brukar missbrukas, här är det på sin plats.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry