Strandberg / Thorman / Olsson Twenty-Six Twenty-Two

Strandberg / Thorman / Olsson
Twenty-Six Twenty-Two
RR-R#8

Av: Magnus Nygren

Publicerad: lör, 2010-01-02 21:35

Denna nya trio kokar framgångsrikt ihop jazz, impro och elektro-akustisk musik till en fin brygd på ljud, toner, känsla och nyfikenhet. Gruppen gick tidigare under det eminenta namnet The Sound of Music, men namnet slopades då Henrik Olsson (slagverk och elektronik) ersatte Ola Hultgren.

De fyra låtarna på den korta skivan (26 minuter) går åt delvis olika håll. Inledande ”Six Sixteen” (japp, titeln är även låtens längd) är den mest lyckade. Ansatsernas musik skulle man kunna kalla det. Korta inhugg ger den lågmälda och luftiga låten en mängd tecken om möjliga färdvägar. Vad som är fint är att den aldrig tar steget, den rycker endast till men stannar kvar, alltid på väg. Emil Strandbergs trumpet, om än spelet är något begränsat, viner, puttrar, susar och frustar, men utvecklas också till korthuggna fraser när Patric Thorman utökar antalet korta dämpade anslag på basen. Och med sin sedvanliga timing bidrar Olsson bra med avbrytande markeringar på trummorna.

”Five Fortyfive” blandar korta och långa ljudsekvenser. Det har också det största elektro-akustiska inslaget, där ljudstyrkan stiger av skrapljud från antingen mickad bas eller elektronik. Lite får jag intrycket av att intensiteten ökar på finessens bekostnad. Det är också det spår jag finner minst angeläget på skivan.

Jazzen är i högre grad närvarande på övriga två låtar, men bara som ingrediens. Med isolerade trumslag bryter Henrik Olsson upp och skevar till den inledande jazzballaden på ”Seven Seventeen”. På ”Seven Two” lyckas de efter inledande långa ljudstrukturer formera en återhållen och mjuk frijazz där Thorman och Strindberg känsligt träder fram medan Olsson lägger ut ringande toner i bakgrunden.

RR-R når du via emailadressen emil.strandberg@tele2.se

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry