Sunburned Circle The Blaze Game

Sunburned Circle
The Blaze Game
Conspiracy Records CORE054

Av: Jens Holmberg

Publicerad: lör, 2010-01-02 20:46

"The Blaze Game" ägde rum i Tampere, Finland, då Sunburned Hand of the Man och Circle för en kväll blev till ett. Supergruppen Sunburned Circle var ett faktum och sessionen fångades av Toumas Laurila på lokalen Klubi, under en kall septemberkväll 2006. Två band, elva man på scen, som till vardags rör sig i den musikaliska utkanten, alltid redo att utforska.

"Majava" får äran att öppna "The Blaze Game". Ett myller av ljud, med vattentäta skott till frijazz, psykedelika och krautrock. En gitarr leder vägen, medan trumvirvlar och elektronik vrider upp stämningen. Sång bryter plötsligt ut. I ena stunden klagande, i andra stunden vrålandes. Stämningen eldas upp, eskalerar i sugande och fria strukturer, påjagade av ett monotont riff. Det är precis så fritt som man kan föreställa sig. Och lekfullt. Tillsammans sammansmälter de båda banden till ett urstarkt slagskepp, drivet av fri improvisation. Samspelet är lysande och det är lätt att glömma bort att resultatet faktiskt är sprunget ur två kollektiv, som visserligen delar samma ambitioner, men som använder sig av olika tillvägagångssätt för att nå sina mål. Det låter som om de har det fantastiskt roligt tillsammans.

Skivan femte spår "Yksi hirvi, miljoona metsästäjää" är en riktig höjdare. Ett supergroove drivs upp i snabb takt. Det är ett oemotståndligt sväng som hålls ihop ovanligt väl och med basen som en kraftfull motor. Det är ett härligt stycke högenergisk och utspejsad friformsmusik. Det är möjligt att påstå att låtarna inte har något egentligt climax, utan jag vallas med i låtarna, flyter liksom fram i långa, utdragna groove, fyllda med infall och finurligheter. Skivan är verkligen späckad med spännande vrår och kanter att upptäcka, igen och igen och igen.

På skiva har livespelningen komprimerats ihop till en 40-minuter sinnesutvidgande tripp. Ett problem med denna fria typ av musik kan vara svårigheten att överföra glöden från livekonserterna till skiva. Inte här dock, inspelningen är häpnadsväckande bra och jag kan på avstånd ana magin som uppstod i kollisionen mellan dessa två titaner. Det blir aldrig statiskt eller trist. Jag skulle nästan ge lillfingret för att fått uppleva det live, för så bra tycker jag att det är. Tanken på att det troligtvis var "one night only" gör mig faktiskt lite olycklig.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry