Susana Santos Silva & Torbjörn Zetterberg: Almost Tomorrow

Susana Santos Silva & Torbjörn Zetterberg
Almost Tomorrow
Clean Feed (CF281)

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: ons, 2014-10-22 11:55

Förutfattade meningar är något som vi alla drabbas av ibland. Jag sitter med en CD i handen, Torbjörn Zetterberg i duo med en för mig okänd trumpetare Susana Santos Silva. Zetterberg får mig att tänka på Jonas Kullhammar, Fredrik Nordström, Lina Nyberg, Melissa Horn, modern polerad svensk jazz och pop. Alla rätt, fint och snyggt och bra. Ett snällt basspel. Inga överraskningar, inget för mig. Låga förväntningar, alltså. Men, jag sväljer stoltheten, stoppar i skivan och får mig en rejäl överraskning.

Zetterberg och Santos Silva spela så att stumparna yr! Trumpeten spottar och fräser, klöser och skriker medan basen dundrar på som ett ånglok. Zetterberg visar på en otrolig kraft och teknik, hade jag inte vetat bättre hade jag i en blindfold kunnat gissa på Ingebrigt Håker Flaten. Stråkspelet är rått och hårt och fingerspelet är köttigt och träigt. Portugisiskan Santos Silva förhåller sig till Zetterbergs styrka på ett förtjusande sätt; ömsom säger hon emot, grälar och bråkar och ömsom smeker hon med vackra melodier och ett klädsamt vemod. Och på det här sättet byggs skivan upp, med melodiska sekvenser och fria uttryck i underbar balans. De två spelar verkligen tillsammans och det intima duoformatet passar dem som handen i handsken.

Det är kul att höra Zetterberg i ett sammanhang man inte är van vid. Här finns det inga grooves, inga knepiga ackordsekvenser och framför allt ingen stjärna att ackompanjera. Det är Zetterberg och Santos Silva som är stjärnor och tillsammans bildar de en hel musikalisk galax. Det är nog tyvärr så att Torbjörn Zetterberg har blivit ett namn som man associerar med andra namn. Han kommer i skymundan och blir kanske alltför ofta tagen för given. Med Almost Tomorrow visar han att han är en basist av yppersta klass, en instrumentalist att räkna med. Jag hoppas innerligt att han har viljan att ta mer plats, hitta lite fler modiga spelkamrater, försätta sig i fler spännande situationer och spela mer fritt. Den här skivan har givit mig väldigt mycket, inte bara i form av musikalisk njutning men också i självinsikt. Man ska aldrig döma boken efter omslag.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry