Sven-Åke Johansson/Michael Renkel Kalte Welle 102 – Dreizehn Fragmente

Sven-Åke Johansson/Michael Renkel
Kalte Welle 102 – Dreizehn Fragmente
Kning Disk KD027

Av: Thomas Millroth

Publicerad: tors, 2010-01-14 00:34

Det är utom allt tvivel att Sven-Åke Johansson givit originella bidrag till den europeiska improvisationsmusiken. Han hör också till de musiker som ännu spelar en viktig roll på scenen. I Berlin ligger hans estetik närmast som en förutsättning för gestalter som Axel Dörner, Annette Krebs och Andrea Neumann. Minimalistiskt föregripande redan på albumet ”Schlingerland” för trettiofem år sedan. Det avskalade spelet har varit bas för den rörelse som i Berlin kallas Echtzeitmusik. Gitarristen Michael Renkel kan räknas dit stilistiskt. Hans torra, korta spel har man kunnat höra på olika svåråtkomliga etiketter, bland annat ”Berlin Strings” i handsytt fodral från Absinth. Att Johansson och Renkel möts är inte en överraskning.

Fragment kallar Sven-Åke Johansson styckena. Fragmentet var framförallt en litterär form som skapades under romantiken, där ju särskilt Novalis lyftes fram med oavslutade prosastycken, ofta bara ett par rader. I detta lilla rymdes så mycket av kärnan, att verket kunde lämnas öppet. Det oavslutade sågs inte längre som stympat men öppet; för tolkningar, angelägenheten odold. På samma vis kunde man närma sig den lilla blyertsskissen i konsten, dittills föraktad som förstudie. Det var vid den här tiden man också började fördjupa sig i oavslutade musikaliska verk som Bachs ”Kunst der Fuge”. Vem minns inte den svävande sista fugan som öppnar sig i rymden utan att knytas ihop. På det viset går det också att lyssna på dessa tretton små stycken. Renkel är tät, knapp, ogeneröst koncentrerad. Men Sven-Åke är precis, han har en timing som skvallrar om dekaders improvisationsspel och en bakgrund som jazzbatterist. Hans insatser är närmast punktvisa, ibland av samma eventartade karaktär som på ”Schlingerland”, alltså bara en enda parameter avlyssnad. Det höjer Renkels spel och förenar sig med det; genom att synbart underordna sig. I väntan på de öppningar som uppstår mellan de båda spelarna. Det är en fascinerande musikalisk resa utan slut.

(Publicerad 2007)

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry