Sweet Billy Pilgrim

Sweet Billy Pilgrim
Twice Born Men
SamadhiSound 015

Av: Mattias Jonsson

Publicerad: tis, 2009-09-29 01:54

Sweet Billy Pilgrims musik rör sig någonstans i farvattnen mellan indie och mer experimentella våglängder. Den Londonbaserade trion består av Tim Elsenburg , Anthony Bishop och Alistair Hamer och "Twice Born Men" är efterföljaren till "We Just Did What Happened and No One Came" som släpptes 2005.

Musiken bygger på stämningar från elektroniska ljudsättningar och akustisk instrumentation (bas, banjo och orgelharmonium). I spänningarna mellan dessa två element uppstår musik som både sprakar och sorlar behagligt. Varje låt är som en lyxig middag, välanrättad, balanserad och perfekt i minsta lilla detalj.

Enligt Tim Elsenburg handlar ”Twice Born Men” om kärlekens resa. Och det känns när man lyssnar. Det ligger en värme även i de mest avskalade ögonblicken och i den stundtals kliniska produktionen. Det krävs fullt fokus för att riktigt tränga in i musikens innersta rum. Men väl där blir man rikt belönad. På ”Truth Only Smiles” hittar jag en fin poppärla, där en känsla av längtan artikuleras genom en brummande basklarinett och ett sorgset banjoplockande. Under lyssnandet tänker jag flera gånger på Talk Talk. Särskilt albumet ”Laughing Stock” och kanske är det perfektionismen som genomsyrar de båda skivorna som för tanken dit. Alternativt den suggestiva och vackra musiken som de förmår skapa. Musiken har en perfekt balans mellan det radikala och det romantiska – lyssna bara på låten ”Kalypso” och dess vackra skiftningar från minimalistiskt banjoplockande till dramatiskt svällande pianospel – utan att det för den delen blir banalt.

David Sylvian är ett annat likhetstecken som dyker upp. Tim Elsenburg sjunger faktiskt lite som honom stundtals. Han har ju både spelat in och turnerat med David Sylvian och hans bror Steve Jansen tidigare och nu också släppt en skiva på hans bolag. Det är det finstämda, lite sakrala, som jag finner hos dem båda. Själva stämmorna skiljer sig mycket åt – men sättet att sjunga förenar. Det hörs tydligt på låten ”Bloodless Coup”.

Ligger man på Samadhisound innebär det förstås att omslaget är omsorgsfullt formgivet. Det finns nästan lika mycket information om målningarna som pryder det som det finns om själva musiken. Lika oklanderlig som musiken är den smakfulla formgivningen. Bilddimensionen blir minst lika viktig som musiken för att framhäva de styrande känslorna. Det är för föresten Tacita Dean som målat omslaget som föreställer ett skepp som rör sig genom ett stormigt hav. Precis så som kärlekens resa brukar bli.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry