The Thing: Shake

The Thing
Shake
The Thing Records, TTR005CD

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: mån, 2015-11-09 13:13

The Thing är tillbaka. På alla sätt och vis. Personligen tycker jag att The Thing tappat lite fart de senaste åren. 2011 års Mono var ingen succé och senaste studioskivan, 2013 års Boot, var en stor besvikelse. The Thing gick från en unik mix av garagerock och frijazz till en odynamisk sluggermusik som andades spända muskler och krossade hårdrocksdrömmar. Efter 15 år och ett 20-tal album kan man förstå att en viss svacka kan uppstå. Men så kommer en ny skiva, Shake, och The Thing är än en gång ett av världens bästa band.

Skivan slår ner som en bomb i mitt inre. Där det på Boot mest var mörker, dist och skränande finns det på Shake dynamik, känslor, skönhet och mod. Det är mer jazz, mer samspel och mer värme. Öppnaren "Viking Disco" är visserligen hård och intensiv och Loops "The Nail Will Burn" är en riktig rockstänkare men det är inte metal utan The Thing är återigen garageiga och det finns en lätthet i det rockiga. I "Sigill", något av det vackraste trion någonsin spelat in, hör vi fantastiskt luftiga tongångar från nordisk folkmusik (lyssna på Wyrd Visions rysningsframkallande original också, wow!) och i Paal Nilssen-Loves "Bota Fogo" handlar det om dansanta afrikanska influenser. Ingebrigt Håker Flatens kompositioner "Fra Jord Er Du Kommet" och "Til Jord Skal Du Bli" är riktigt fina kompositioner med både hjärna och hjärta och Mats Gustafssons "Aim" är en riffbaserad låt som når episka mått när Anna Högberg och Goran Kajfeš bidrar med ytterligare energi.

Genomgående är det rysligt bra kompositioner och arrangemang och det låter mer än på länge som att The Thing har jobbat hårt både med materialet och samspelet. Och dynamiken, den ack så underskattade dynamiken, är tillbaka. Gustafsson tar mycket paus, lämnar plats för de andra och visar stor musikalitet och känsla. Nilssen-Love är även han väldigt lyhörd och hans trumspel är väl avvägt. Han svänger! Och sist men inte minst är det en fröjd att höra Håker-Flaten på kontrabas i The Thing igen. Det är bara att mumsa i sig av hans mustiga ton och smakfulla löpningar.

Man måste imponeras av The Thing. Att efter alla dessa år kunna ladda om och hitta nya vägar är enastående. Kanske denna nytändning också kommer tack Johan Berthling som producerar och hittar nya dimensioner i musiken. Det är hur som helst modigt att bryta det tuffa och rockiga mönster som de blivit en symbol för och istället införa lätthet, skörhet och nakenhet. Särskilt i en tid när rocken och jazzen verkligen funnit varandra (igen) och ljudstarkt ofta förväxlas med bra. Shake är inte bara den bästa Thing-skivan på tio år, den är även deras djupaste och mest välgjorda platta samt en av 2015 års absolut bästa. The Thing är tillbaka. Gammal är äldst. Hatten av.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry