Till The Old World's Blown

Till The Old World´s Blown Up And A New One Is Created
s/t
Mosz 016
(improv)

Av: Magnus Nygren

Publicerad: tis, 2009-09-29 22:25

Det tar ett tag innan jag kommer underfund med projektet Till the Old World´s Blown up and a New One is Created med österrikarna Christian Fennesz, Werner Dafeldecker och Martin Brandlmayr. Två skivor; en bestående av en 33 minuters låt, en med tre kortare poporienterade låtar. Slutligen går dock det hela ihop för mig (tror jag), fram tills dess gick det ändå alldeles utmärkt att lyssna.

I mars 2005 spelade trion in det improviserade källmaterialet för att under 2007 och 2008 fylla på med nya inspelningar. Trion har med det gemensamma materialet satt ihop varsin ”poplåt”. Dessa har i sin tur sprängts sönder och ur resterna har Martin Brandlmayr tagit fragment som bildar kärnan i den längre låten.

Det är ett ambitiöst projekt , det är inte tal om annat. De tre deltagarna tillhör de mest kända namnen inom den mycket innovativa och säregna scenen som utvecklats i Wien under ett femtontal år. Fennesz är naturligtvis det största namnet med sin gitarrbaserade electronica. Werner Dafeldecker ingår bland annat i den inflytelserika improvisationsgruppen Polwechsel (som redan i början av 1990-talet började med den lågmälda improvisation som är så på modet nu) och har släppt skivor på Hat(now)Art, Erstwhile, Grob, det egna bolaget Durian med flera bolag. Brandlmayr spelar med ”pop”-grupper som Trapist, Radian, Autistic Daughter men är också med i Polwechsel.

Även om den musikaliska spridningen är stor finns det ofta några gemensamma nämnare bland Wien-musikerna: en blandning av akustiska och elektroniska instrument, klingande toner, en varm ljudbild, en känsla för melodier, en viss struktur. Samtidigt ska man inte bedra sig, det är fortfarande en abstrakt musik vi har att göra med.

Editeringens diskreta charm insåg redan Teo Macero och Miles Davis. Och på samma sätt som det är svårt att höra klippen i ”Bitches Brew” är det likadant här. En väsentlig skillnad är dock att Till the Old World´s Blown up and a New One is Created bygger på lågmäldhet och i den långa titellåten är långa rymder av tystnad infogade mellan ”satserna”.

De tre korta låtarna har mer framträdande struktur. Det är vackra låtar. Ödmjukheten genomströmmar både form och innehåll. Var och en använder de egna instrumenten något mer än övriga instrument. Men det sker med subtila rörelser. Fennesz skrapar på gitarrytan och finner lågmälda gömmor därunder. Det låter Fennesz, men med en något utökad vokabulär. Dafeldecker låter lätta bastoner bilda långsam diffus struktur under varma vågrörelser. Martin Brandlmayr är mest poppig och använder en hel del av Fennesz gitarr men låter försiktiga klanger från hans underbara vibrafon förgylla tillvaron.

Det är bra! Samtidigt hade jag inte haft något emot att de bearbetade materialet ytterligare, vridit till det något. Nu lyssnar jag många, många gånger. Är närvarande, njuter, men så fort jag stänger av är det som att musiken rinner av mig. Den är svår att ruva på.

Stämningen i den långa titellåten (vilket också är projektnamnet) är lättare att behålla, om än den är betydligt mer abstrakt i sin form. De återkommande tystnaderna, vilka dessutom blir längre och längre allteftersom låten utvecklar sig, ger upphov till många tolkningsmöjligheter. Kilar som spränger sönder låten? Tid för eftertanke? Chans till tystnad i en låtande värld? Ett sätt att göra det som händer tydligare?

Kanske är flera av dessa tokningar möjliga eftersom tystnaderna inte känns som några hinder, i sin sparsmakade form känns låten ändå som en helhet, inte något söndersprängt. Ljuden från poplåtarna känns igen. Det är vackert, stillsamt och behagligt. Brandlmayrs vibrafon vibrerar varmt och ibland smyger han in en vag trumtakt, Fennesz gitarrer är både akustiska och elektriska och byter skepnader från dimmor av distortion till rena tonfigurer. Dafeldeckers är sparsmakad och mycket rund och len.

Till the Old World´s Blown up and a New One is Created är ett konceptalbum. Ett väldigt bokstavligt sådant också. Ur den sönderbombade gamla världen reser sig faktiskt något nytt. Och något bra!

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry