Tourdebrasx3

Sylvie Chénard/Cathy Heyden/Alexandre Dubuc/Rémi Leclerc
Allochtone
Tour de Bras 9010
Matana Roberts/Sam Shalabi/Nicolas Caloia
Feldspar
Tour de Bras 9008
Hélène Prévost
À la Plage
Tour de Bras 9009

Av: Magnus Nygren

Publicerad: fre, 2014-06-27 11:16

Med tre nya releaser placerar sig det kanadensiska bolaget Tour de Bras fint på min karta för kreativ musik. Placerade i Rimouski, Quebec, i landets östra del, ger bolaget, eller produktionsstrukturen som de kallar sig på hemsidan, ut skivor och nedladdningar samt driver festivalen Rencontres de Musiques Spontanées i hemstaden. Närheten till det större Montreal är tydlig, flera av artister, som Sam Shalabi och Hélène Prévost kommer därifrån. Men på dessa tre skivor bjuder de även in musiker från andra länder, som saxofonisterna Matana Roberts från USA och Cathy Heyden från Frankrike. Tidigare har såväl Evan Parker som Thomas Lehn medverkat på utgivningar.

Musikaliskt drar dessa tre skivor åt olika håll. Börjar vi med Allochtone – med gitarristen Sylvie Chénard, den nämnda saxofonisten Cathy Heyden, kontrabasisten Alexandre Dubuc och trumslagaren Rémi Leclerc – utgår de från en slags frirock och –jazz. Att Leclerc spelar med progbandet Miriodor känns symptomatiskt. Men om min minnesbild av Miriodor stämmer är musiken friare på Allochtone. Rockmusiken är närvarande på ett litet märkligt sätt, snarare med små markörer som en distad gitarr, en rak rytm snarare än sväng än tydligt strukturerade låtar. En viss underliggande struktur finns dock, inte minst skapad på basen. Jag gillar det! Elektroniken är närvarande men tar sällan över, saxen bryter av med ylande kraft. Ljudbilden är ganska skitig och rå även om musiken är flytande. Låten ”Vortex polaire” är bra spacerock, som om de gamla kanadensiska progbanden växt upp i Köln på 70-talet och fått besök av en frijazzande släkting från New York.

Feldspar är ett möte mellan altsaxofonisten Matana Roberts och två centrala figurer på Montreals scen, gitarristen Sam Shalabi och kontrabasisten Nicolas Caloia. Matana Roberts blotta närvaro förflyttar soundet mot jazz, men Sam Shalabi stretar emot med sin bitvis vassa rockbetonade elgitarr. Basen ligger någonstans i mitten. Men det är nedtonat, en form av pågående process som snabbt vilar i det de finner. Stämningen är därmed satt för hela skivan, intensiv men samtidigt lågmäld. Jag gillar Roberts cirkulära spel på alten, mjukt och vackert träder det fram. Shalabi är hårdare, men inte mer framträdande för det. De hittar inte alltid varandra och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det ändå funkar bra. Ibland känns det som att alla tre står i var sitt hörn, sneglar inåt men vill inte riktigt släppa taget och bege sig mot den homogena mitten.

Hélène Prévost befinner sig på en helt annan plats. À la Plage är hennes första soloskiva men hennes långa karriär på Radio-Canada är märkbar: radiobruset bryter ständigt in i hennes elektroakustiska musik. Hur hon skapar musiken vet jag ingenting om. Om än jag kunde franska tror jag inte att den knapphändiga informationen skulle ge någon hint om det. Det hindrar dock inte att hon bygger in mycket spänning i musiken. Olika former av brus, pulser och knaster (och stundtals en tungt distad gitarr) framträder i flera lager utan att gröta ihop. Allt är hörbart. Radioröster träder in, frekvensbrus likaså. Samtidigt som det finns en rörelse i musiken stannar hon upp i det grovkorniga och modellerar med det. Det är som att hon stänger in sig i musiken, och hon får definitivt med mig också. Några gånger bryter hon av – jag vaknar till och reflekterar. Annars är det ofta rent meditativt. När hon laborerar med radiomediet, skruvar på frekvensrattarna och hamnar i mellanrummen där röster kan anas blir det riktigt suggestivt. Det tar ganska lång tid innan jag (möjligen) kommer underfund med vad som gör Prévost musik speciell: hon använder noisemusikerns verktygslåda i en elektroakustisk kontext. Attityden blir en annan, mindre punk och mer kontroll, dock aldrig slätstruket.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry