Trespass Trio: Bruder Beda

Trespass Trio
Bruder Beda
Clean Feed CF 251 CD

Av: Thomas Millroth

Publicerad: sön, 2012-06-10 13:43

Att Martin Küchen går från klarhet till klarhet är det inte bara jag som påpekat. Hans är ett musikantskap som både exploaterar en skimrande värld av olika ljud och vidgar musikens referenser. Den djupnar för var gång. Där finns ett allvar, som är ovanligt, och särskilt ovanligt är det när musikern inte bara spelar förbi det för att uppnå effekter utan stannar upp. Både musiken och det personliga ämnet är tvingande.

Detta lilla album innehåller en nedskriven berättelse om Ernst Gerson, eller Broder Beda som han hette som munk. Han deltog i första världskriget som tysk soldat, blev dekorerad, gick i kloster, gick ur klostret, blev klassad som jude, blev troende protestant. Men tvingades lägga in mellannamnet Israel genom raslagarna. Både i Österrike och Tyskland blir han deklasserad, förföljd, slutligen fängslad och sänd till Theresienstadt, Terezin, detta mycket speciella läger i en gammal militärstad utanför Prag. Här skapar han en katolsk församling. Ernst Gerson var en av dem som efter Röda Korsets beryktade inspektion i augusti 1944 sattes på tåget till Auschwitz. Här lär han ha mördats. Men, Küchen tillägger att han på nätet funnit en namne född exakt vid samma tid, som avled först 1959.

Spåren kring denne Gerson spretar. Vad hände? Vad händer med en människa som blir så brutalt fråntagen allt: identitet, namn, liv av Tyskland och Österrike? Det är här Küchen dyker ner. Och jag gissar att allt detta också handlar om en resa i nutid, i sin egen identitet, där svårbesvarade frågor reses.

Detta är för mig en av de starkaste centrallyriska insatser i samtida musik jag lyssnat till. Varje spår smärtar. Küchen spelar återhållet, lyssnar till var klang i saxofonen, tonen stryps, den raspar, skär, men linjerna böljar sorgesamt som i dödsmässa eller bön. Det melodiska inslaget är en stomme, ett bygge, som musikerna fräter på, sågar i, deformerar.

Küchen kunde knappast ha bättre medspelare än Raymond Strid och Per Zanussi, trummor respektive bas. Strid är här i essensen av sitt kunnande. Han behöver lyssna på den inre rösten i musiken, följa den, formulera, stanna inför ljud, skapa nya klanger och låta musiken tålmodigt röra sig. Zanussi står stadigt med basen, men i den bor också koraler och psalmer, mässor och sånger.

Att säga att musik är angelägen beror ofta på att musikerna gjort en prestation av något slag. Här är prestationen av annat slag än vanligt. De håller i sina uttrycksmedel och de gränser de överträder är andra, viktigare än virtuosens många toner. Det rör modet att förena känsla, historia, själv med tonerna. Det är svårt, men Küchen undviker allt som är patetiskt. Längre från jazzens och rockens ångestsvett och transpiration kan man knappast komma. Ändå bränner det.

Küchen är angelägnare än alla vanliga ytligheter. Här stämmer allt. Paul Celan har skrivit:

Sytt under mina händers hud:
ditt med händer
tröstade namn.

Då jag knådar luft-
klumpen, vår föda,
syras den av bokstavsskimret ur
den vanvettig-öppna
poren.

Så låter denna musik. På detta album har Küchen skapat horisonter på sin saxofon, där jag måste minnas Charles Tyler och andra mästare - för att finna paralleller.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry