Triac: In a Room

Triac
In a Room
Laminal, 002

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: sön, 2014-12-14 17:15

Ambient är underligt. Om man skrapar lite på ytan ter det sig vara en genre med en mycket stark ovilja mot variation, och utvecklingen har, om den överhuvudtaget skett, gått oerhört långsamt. All ambient härstammar i rakt nedstigande led från Brian Enos 70-talsutforskningar och låter väl än idag ungefär likadant.

Så, In a Room är alltså en ”sprillans ny” ambient-skiva men överraskningarna uteblir. De tre italienarna Augusto Tatone, Marco Seacini och Rossano Polidoro i Triac levererar den obligatoriska bordunen, eller dronen, i form av en mjuk, luftig bakgrund och framför den ligger röstliknande ljud, lite harmonier och ett visst mått av brus. Musiken är också i sedvanlig ordning långsam, flytande och harmonisk. Sättningen ska vara elbas, piano/synt och laptop, men både piano och elbas är så upplösta att de inte går att spåra i ljudhavet.

Det underliga är att jag trots förutsägbarhet och avsaknad av äventyrlighet gillar ambient. Det är högst njutbart att lyssna på, jag får alltid en önskan att resa, att se landskap flyga förbi. Eller att bara ligga ner och vara. Löjligt, men är det inte det som är syftet och definitivt styrkan med ambient? Ordet betyder ju omgivande, att omsluta(s) på alla sidor och det är det som musiken gör. Den bäddar in lyssnaren och tillåter denne att träda in i och ut ur musiken var, när och hur denne vill. Detta lyssnande som gränsar mellan aktivt och passivt är befriande. In a Room är en underbart fridfull skiva som får mig att glömma.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry