Trigger: The Fire Throws

Trigger
The Fire Throws
Insubordinations insubcd05

Av: Thomas Millroth

Publicerad: ons, 2012-06-27 19:32

Den improviserade klangorienterade musiken är numera så pass bred och spridd, att även musiker, som kanske är mindre kända, suveränt rör sig i ljudlandskapet. Det betyder förstås också, att konventioner har utvecklats.

Båda påståendena träffar den här trion. Så nickar jag bekant åt en hel del tricks med tonerna. Chris Heenan, född i USA och bosatt i Berlin, spelar kontrabasklarinett så det knarrar i musiken. Ibland smackar han med rörbladet som en signal till alla habituéer. Trombonisten Matthias Müller drar ut sitt instrument i långa ihållande linjer, som lägger sig som bordunmadrass under de andras ljud. Han blinkar igenkännande åt mig. Eller trumpetaren Nils Ostendorf, som fyller sin trängande trumpet med luft och liksom blåser upp musiken. Också nu nickar jag igenkännande. Nog är detta inspelat i Berlin alltid.

När artighetsfraserna är avklarade och musikerna har berättat var de har sitt hjärta och även säte börjar allvaret. Ostendorfs trumpet har en hopklämd klang, som är litet frasig. De små figurer han stoppar in i de hål de andra lämnar är fantastiska och undgår inte ett friskt öra. Müller visar sig kunna hålla trombonen både dämpad och svävande länge. Han ger musiken luft under fötterna. Och Heenans kontrabasklarinett tuggar mullrande i sig luftrummet som är över.

Tillsammans håller de sig tätt intill varandra. Effekten blir en musik som ur ett helt främmande instrument, en fritt improviserad skvader, där lånta fjädrar lyser, men där hjärna och hjärta övertygar ju längre musiken pågår. Det är så pass originellt, att det ger hopp för den så kallade improvisationsmusikens fortsatta liv.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry