Trio Vopá: Chartreuse

Trio Vopá
Chartreuse
NurNichtNur, lc 05245/berslton 113 07 02

Av: Joacim Nyberg

Publicerad: tors, 2014-06-26 19:31

Trio Vopá består av trumpetaren Roland Spieth, gitarristen Cornelius Veit och basisten Axel Haller. Nya namn för mig, men trion har hållit ihop ett tag nu: deras första skiva Fauxpas släpptes för åtta år sedan på skivbolaget Schraum, men sedan dess har det varit tyst. Men nu är de alltså tillbaka med nya skivan Chartreuse (inspelad i Berlin i januari 2012), en skiva som överraskar och lämnar mig konfunderad och lite glad.

Chartreuse innehåller 14 korta spår med enkla former. Det låter som att trion tar en simpel idé och bara spelar rakt upp och ner, utan krusiduller. Dock gör de det med bestämdhet och ett starkt samspel. Drones och flytande ljudskap blandas med malande rytmik och vackra klanger. Och allt låter självklart. Trio Vopá vet att det de gör är bra. Självförtroende brukar det nog kallas.

Spåren är som miniatyrer; zooma ut och vi ser en helhet. Dock är det en fragmenterad helhet, på samma sätt som en dröm kan vara kristallklar men samtidigt diffust svårgreppbar. Jag hör alla skivans delar, jag förstår hur de hänger ihop men jag kan ändå inte riktigt sammanfoga dem. Att spåren är så korta bidrar till detta, man hinner inte tänka efter förrän det plötsligt är slut. Att de dessutom är så simpla och uppbyggda kring, ja nästan ingenting, bidrar ytterligare till mystiken.

Det finns ett främmandegörande av instrumenten, men Trio Vopá gör inga anspråk på att plocka isär dem. Tekniken och tänjandet på instrumentens gränser görs försiktigt. Istället för att som många andra göra sitt bästa för att få instrumenten att låta som något helt annat jobbar Trio Vopá med att få musiken att låta som något nytt. Visst, de arbetar med suggestiva skapelser och stundtals är det svårt att höra vad det är som låter, men samtidigt spelar de ganska enkelt. De är inte rädda för borduner, klanger och klara sounds. Det råder en balans mellan det tydliga och antydda. Det är suggestiv musik men för den saken skull inte tveksam eller trevande. Det är långsam musik i hög hastighet.

Chartreuse låter inte som andra improskivor. Trio Vopá ger sig in olika situationer, men lika snabbt som de kommer in i dem, lika snabbt drar de sig ur. Kvar lämnas lyssnaren med sina fantasier, med tankar om vad som kunde ha varit. Spåren kunde ha varit längre, musiken kunde ha fått utvecklas, det kunde ha låtit annorlunda. Om. Som tur är finns inga om och vi får ta musiken som den är. Det är härligt att höra musik som lämnar så mycket öppet, som så bestämt låter lyssnaren skapa sammanhang. Låt fantasin flöda.

Läs mer om:

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry