trondheim jazz x3

Trondheim Jazz Orchestra & Per Zanussi
Morning Songs
MNJ 011
Trondheim Jazz Orchestra & Øyvind Brække
Migrations
MNJ 012
Trondheim Jazz Orchestra & Magic Pocket
Kinetic Music
MNJ 013

Av: Magnus Nygren

Publicerad: ons, 2011-12-21 13:11

Med tre utgivna skivor har 2011 varit ett mycket innehållsrikt år för Trondheim Jazz Orchestra. Sedan elva år tillbaka har orkestern varit en vital punkt i det norska jazzlivet. I projekt beslutade av en programkommitté inom stiftelsen Midtnorsk Jazzsenter i Trondheim har ett flertal konstnärliga ledare, musiker och kompositörer fått en chans att utveckla sina kunskaper och idéer. Orkestern har tidigare samarbetat med internationella storheter som Pat Metheny, Joshua Redman och Chick Corea. Men vad som är intressant är att de även samarbetar med yngre och djärvare kompositörer som Kim Myhr, Per Zanussi och Øyvind Brække.

Visst finns det likheter med de svenska motsvarigheterna Norrbotten Big Band, Bohuslän Big Band och Tolvan Big Band (och med gamla Radiojazzgruppen). Men också skillnader, inte minst i just det djärva, i alla fall av det jag hört. Det finns svenska undantag, som exempelvis 2010 års Thetris där Tolvan Big Band och Malmö Symfoniorkester spelar vassa arrangemang av Helge Albin, men i Sverige tycks det som att man är ute efter annat än att utmana. Å andra sidan finns det inspelningar av Trondheim Jazz Orchestra som också saknar det djärva, ta till exempel skivan med Joshua Redman som naturligtvis är välspelad, men ack så tråkig.

Årets skivskörd är samarbeten med basisten Per Zanussi, gruppen Magic Pocket samt Øyvind Brække. Av alla inblandade musiker är det faktiskt bara barytonsaxofonisten Eirik Hagdal som spelar på alla tre. Att de skiljer sig kraftigt åt är alltså ingen överraskning. Brække sticker ut som arrangör, Zanussi som den kontrollerade frifräsaren och Magic Pocket med sina många blåsare.

Uppställningen på Per Zanussis Morning song är imponerande: trumpetaren Eivind Lønning, Hild Sofie Tafjord på horn/elektronik, flöjtisten Bjørnar Habbestad, pianisten Christian Wallumrød, saxofonisten Jørgen Mathisen finns bland den elva personer starka ensemblen, förutom Zanussi på bas då. Men det är inte bara namnen som imponerar, Morning Song är en skiva jag gärna rekommenderar. Musiken är långt bättre än vad jag kommer ihåg att den var när Zanussi och TJO uppförde den live på stora scenen en eftermiddag på Stockholm Jazzfestival 2008. ”De skrivna arrangemangen lyfter fram blåssektionen som ett kollektiv som rör sig mellan konstmusik, cool storstadsjazz och hemlighetsfullt djungelmyller”, skrev jag då i en recension i Svenska Dagbladet.

Inspelningen på Morning song gjordes i Rainbow Studios i Oslo i februari 2009 av Jan Erik Kongshaug. Och beskrivning ovan håller fortfarande. Det finns ett både rytmiskt och melodiskt driv. Arrangemangen är välskrivna där alla instrumenten tillskrivs en betydande roll i både det kollektiva som i det individuella. Inte minst i den inledande ”The Afreet” finns ett bra gemensamt tryck samtidigt som instrumenten i solona tar sig betydligt flyktigare roller. Med tunga trummor, elektronik och tung saxofon närmar sig musiken nästan Supersilents när de är som mest funkiga à la Miles Davis. Samma tankebanor dyker upp på ”Lifelike” där Wallumrød går loss på ett keyboard. ”Malgil” sticker ut med sin frånvaro av groove och fast rytm, raka instrumentala streck ritas upp av horn och trumpet. ”Balance” blir en exposé i de små ljuden, om än man tror något annat i den explosiva starten med storbandsfrijazz. Välspelade arrangemang med en mängd spännande musiker gör Morning Song till en angelägen skiva med många intressanta ingångar.

Israels bombningar av Gaza i slutet av 2008 är en av bakgrunderna till Øyvind Brækkes Migrations, en musikalisk svit där han med kreativitetens hjälp försöker att bearbeta hans starka reaktion på hur människor tvingas på flykt. Migrations är Brækkes personliga kommentar där han sätter tryck på människan snarare än på teknikaliteter om vapen, strategier och soldater som enligt Brække upptar alltför stor plats i mediernas rapportering. Men han breddar området, som i låten ”Håvard Hedde” där inslag av norsk folkmusik blandas med bröllopsmusik från Jordanien.

Med sin 18 personer starka orkester skapar trombonisten och kompositören Brække en händelserik storbandsmusik. Den långa ”Bukkerittet” är en höjdpunkt med tungt sväng, spänstiga arrangemang och solo av bland andra den svenske trombonisten Mats Äleklint. Andra som sätter prägel är Kirsti Huke ordlösa sång eller korta och koncisa ord om osäkerhet och utanförskap och gitarristen Hedvig Mollestad Thomassen som pendlar mellan det mjuka och taggiga.

Kinetic Music är skivan jag faller minst för. Det är som att musiken, arrangemangen och improvisationerna hålls tillbaka av en överliggande ordning som inte får störas. Visst finns det stunder jag gillar, snygga arr, bra solon, men jag drabbas inte av musiken. Brassbandet Magic Pocket, de elva musikerna i denna upplaga av Trondheim Jazz Orchestra samt ljud från konstnären Atle Selnes Nielsens rörliga skulpturer (som kanske kommer bättre till pass i en visuell livesituation) må lyckas med det de vill uppnå, men när jag i framtiden plockar fram en TJO-skiva kommer det inte att vara denna.

Trondheim Jazz Orchestra har en viktig plats i det norska musiklivet. Här finns plats att arbeta med storband och kompositioner det sällan ges utrymme för av den enkla anledningen att det vanligtvis inte finns pengar. I Norge finns dock resurserna, och de används på ett bra sätt.

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry