Tvenne orkestrar

The Orchestra feat. Tuva Semmingsen
Money
Gateway Music, ORCH CD 009
Darrell Katz & the Jca Orchestra
Why Do You Ride?
Leo Records, CD LR 711

Av: Per-Åke Holmlander

Publicerad: sön, 2015-04-12 16:13

Två nya, väldigt olika storbandsplattor som inte är ”överarrangerade” utan låter klassiska och fantastiska melodier, råa riff och ”javisst jag fattar”-strukturer komma fram. Två skivor med uttalade teman och med texter av, om och omkring ”pengar” och ”Einstein”. Spännande!

Först ut – The Orchestra.

Habil dansk storbandsjazz som är väl-skapt men inte ny-skapande. Det är kristallklart och elegant med många lager och detaljer. Jakob Riis, mer känd kanske i friare och mer elektroniska kretsar, står för alla arrangemang. Inte så förvånande om man vet att han också spelar trombon och att han varit med i The Orchestra sedan de bildades 1992. För mig är det mycket det fantastiska låtvalet som gör detta till en så trevlig lyssning. Det är en radda klassiker som The Orchestra med norska sångerskan Tuva Semmingsen bjuder på. Lite Zetterlundkänning får jag allt. Både ”Dat Dere” och ”So Long, Big Time!” finns ju här liksom ”God Bless The Child” och mer otippade låtar som ”The Dry Cleaner From Des Moines” av Charlie Mingus med text av Joni Mitchell. Kul!

Tuva Semmingsen är en mezzosopran som till vardags jobbar på Det Kongelige Teater. Operasångare i jazzmusik är inget nytt. I varje fall i Sverige finns det en liten tradition, om än nästan bortglömd, med klassiska sångare i improvisation och jazz. Märta Scheele med Enar Jonsson, Margareta Hallin med Jan Johansson och Margit Teimar med Bengt-Arne Wallin för att nämna några exempel från 60-talet. Tuva Semmingsen ror ihop det hela fantastiskt och väldigt bra. Hennes speciella klang och ibland lite stolpiga och stiffa timing är ju hela grejen. Det blir fräckt ihop. Det är lite stolligt såklart, men jag älskar detta formella bryt. Härligt!

Sedan – JCA Orchestra.

Darrell Katz & Jazz Composers Alliance Orchestra bjuder oss på ett härligt musikaliskt smörgåsbord. Vi förtär kluriga och annorlunda texter, tunga riff, fina melodier, kollektiva fria improvisationer, intrikat ensemblespel, udda taktarter, jazzös, ”Brötzmann light”-bröl och många och föredömligt korta solon med mera. Det finns något att tugga på och bita i för det flesta, en fest med andra ord. Bra!

Sångerskan här - Rebecca Shrimpton - har liksom Tuva Semmingsen också en aningen stel och formell sångstil, och som den jazzsångerska hon är passar hon väldigt bra till skivans underfundiga och tänkvärda texter av, om och omkring Einstein och cykling. Onödigt och malplacerat dock, är det avslutande Monknumret med saxofonkvartett. Varför?

Youtube: Georges gitarr

Spellista: Don Cherrys 70-tal

Cherry

Youtube: TD live in Coventry